Jag har redan en gång innan behövt säga farväl till den här bloggen och nu är det dags igen. Jag har aldrig varit särskilt bra på farväl. Inte ens med en blogg som egentligen borde förknippas med plugg och jag därför borde känna mig lättad att slippa. Det är jag inte. Det känns vemodigt att skriva mitt sista inlägg. Det betyder ju att det är närmare examen och att ännu en kurs är avklarad.

Det har varit en intressant kurs för att man fått inblick i arbetslivet på ett helt annat sätt än vid föregående kurser. Det har också varit spännande att läsa alla andras bloggar och deras perspektiv och reflektioner kring det vi har hört och läst. Kursen levde upp till sitt namn och om dryga 3 månader ska jag leva upp till det utbildningen lärt mig. Vad snabbt det gick!

Det bästa med den här bloggen är egentligen att om några år kan den vara föråldrad i och med den snabba utvecklingen och ständiga förändringen i mediebranschen. Då kan jag titta tillbaka på den och se hur många rätt jag hade. Det är aldrig tråkigt med media.

Farväl bloggen och farväl Media Management 7,5hp.

Det handlar min vetenskapliga artikel om, som jag gjort då jag inte fick tag i någon praktikplats. Anledningen till att jag valde just detta ämne är att det är precis det jag siktar på att bli i en viss mån. Ledare i en mediebransch som ständigt förändras. Även om jag ser fram emot det är det med viss oro inför den ovisshet som präglar mediebranschen. Nya medier slåss med gamla medier samtidigt som gamla medier försöker samarbeta och anpassa sig till de nya. Det gäller att vara medveten och även om man "vet bäst" inom sitt speciella område (den där spetskompetensen jag planerar att hitta längs vägen), är det vettigt att ibland överge de höga tankarna och ta hjälp av andra. En ärlig kommunikation om de förändringar som påverkar organisationen och ett förtroende för ledaren skapar den sortens feedback som kan vara livnödvändig för företag. Jag tror att det är viktigt att man som ledare respekterar de anställdas kompetens och tar vara på den hjälp som ges. Därför är det viktigt att kunna delegera ansvarsområden, både för att slippa gå in i väggen och för att ansvar motiverar de anställda.

Motivation är någonting som borde prioriteras i organisationer. Det handlar om att man som ledare måste se till de enskilda individernas behov och känslor för att kunna fylla de behov som behövs för att ge inspirerande och motiverande uppgifter.

I arbetet med min vetenskapliga artikel kom jag fram till 8 nyckelord som sammanfattar hur ledare i mediebranschen bör relatera sitt arbete mot. Jag citerar det jag skrivit i artikeln.

"För det första är det viktigt att ledaren är NÄRVARANDE i det dagliga arbetet och INTERAGERAR med de anställda och skaffar en RELATION med dessa genom att ta hänsyn till feedback och tankar så att de känner sig DELAKTIGA i de beslut som fattas. Genom att ge ansvar åt de anställda och DELEGERA ut ansvarsområden och uppgifter MOTIVERAS de att prestera i linje med de uppsatta målen och mot VISIONEN. Framför allt handlar ett gott ledarskap om att hantera KOMMUNIKATIONEN."

---

Elin, MEM08.

I boken ”Management of Electronic media” av Albarran (2010) fick man bland annat läsa om hur mediebranschen har förändrats på sistone i och med att omvärlden förändrats teknologiskt. Lokala företag kan inte längre se sig själv som lokala och odödliga för att det inte finns något liknande företag i närheten, rent geografiskt. Med Internet har gränserna suddats ut och det är möjligt att köpa saker från andra delar av Sverige, andra länder och andra kontinenter. Bara genom några klick. Det här har givetvis förändrat en hel del för organisationer världen över. Man behöver inte längre bara bry sig om att sin strategi fungerar, utan också se till hur andra företags strategier fungerar.

Albarran (2010) menar att företag måste ses i ett större perspektiv nu och att företagen måste se sin del i den förändring som ständigt pågår i mediebranschen. På grund av Internet har konkurrenssituationen förändrats mycket och det är viktigt att företag förstår sin roll i helheten. Medieföretag måste förstå sina konkurrenter och ekonomiska omständigheter för att kunna tävla med andra medieföretag om tittare, lyssnare och publikens uppmärksamhet. Därför är det alltså viktigt att företagen inte bara gör en välarbetad målgruppsanalys, utan också en marknadsanalys där konkurrenter och samarbeten också tas upp.

Albarran (2010) påpekar att marknaden kan vara olika grader av koncentrerad, det vill säga hur många olika företag som verkar på marknaden. En marknad är koncentrerad om det bara finns ett fåtal företag som agerar på den. Detta är också något man som ledare i mediebranschen behöver ta hänsyn till i marknadsanalysen.

Jag tror att det är viktigt att titta till vilken plats man som organisation har i olika nätverk och se marknaden ur ett nätverksperspektiv där företag är olika noder och linjer mellan dessa noder representerar de relationer de har med varandra. I olika nätverk är olika organisationer olika viktiga men viktigt är att veta att alla organisationer spelar någon roll för nätverket i stort. Ändras någonting i detta kommer antagligen någonting också ändras runt omkring (Ford m.fl., 2003). Det blir som en dominoeffekt i nätverket.
Oavsett om marknaden är koncentrerad eller inte, om du har många eller få konkurrenter eller samarbetspartners, agerar allt i ett nätverk bestående av relationer. Dessa relationer tar inte hand om sig själva och det är viktigt att man som ledare inser vikten att ta hand om (i alla fall vara medveten om och anpassa sig efter) dessa nätverk. För likaväl som med Castells (2002) påpekade om Internet, är jag säker på att om du som ledare inte tar hand om marknaden runt omkring dig, kommer marknaden ta hand om dig.

---

Albarran, A B. (2010). Management of electronic media. Boston: Wadsworth.

Castells, M. (2002) Internetgalaxen. Göteborg: Daidalos.

Ford, D. Snehota, I. Gadde, L-E, Håkansson, H. (2003) Managing Business Relationships. New York: John Wiley & Sons.

---

Elin, MEM08.

När jag läste kapitlet “The impact of the Internet on users” i boken ”The Internet and the Mass media” av Küng m.fl. (2008) kom jag att tänka på Descartes fras ”Jag tänker, alltså finns jag”. Och hur kom jag att tänka på det, kan man fråga sig. Men nu för tiden är det väl snarare ”Jag använder Facebook, alltså finns jag”. TV-serien Gossip Girl’s tagline är ”You’re nobody until you’re talked about”. Det är lite så det är nu för tiden. På Internet finns många sidor där man skapar sin identitet elektroniskt. Det är Facebook där man statusuppdaterar, taggas i foton och visar sin relationsstatus. Förr fanns Skunk och Lunarstorm som spelade ungefär samma funktion, populära ungdomscommunities. Man skapar en identitet, förslagsvis som speglar vem man är i det verkliga livet men ingen nödvändighet, och kommunicerar med vänner, bekanta och okända via Internet. Och visst är det förvirrande och en viss besvikelse när man finner att den man letar efter inte finns på Facebook. Vem är denna märkliga människa? Någonstans måste han väl finnas? ”Alla” har ju Facebook.

Någonstans i detta kan jag identifiera en viss lathet. Küng m.fl. (2008) skriver att människor är informationssökande, men jag kan tycka att det uppstår en viss ovilja att leta reda på information som tar längre tid än några klick på Internet att hitta. Finns inte informationen på Google tar jag mig sällan till ett bibliotek för att hitta vad jag letar efter. Då kan det kvitta.

Jag har själv upplevt den här sortens lathet. Jag har en blogg och åtminstone förr skrev jag ner vad jag gjorde varje dag. Om någon då frågade mig vad jag gjort under dagen kunde jag istället för att berätta, säga ”orkar inte ta det, läs min blogg och kommentera”. Och när jag vart på resa och inte haft möjlighet att uppdatera bloggen kände jag en extrem olust för att jag kände att jag var TVUNGEN att skriva precis allt jag upplevt under tiden jag varit borta. Det slutade med att jag raderade hela bloggen, saknade den efter någon dag, tog tillbaka den. Så har det fungerat många gånger. Bloggen agerar dagbok, bloggen blir jobbig, bloggen tas bort, bloggen tas tillbaka...

En sorts lathet har jag också märkt när jag och min familj skulle handla en ny diskmaskin. Vi gick in i affären. Tittade runt. Undrade någonting. Frågade personalen. ”Titta på vår hemsida, där står allt”, fick vi till svar. Den här sortens lathet (alternativt okunnighet) får mig att undra hur det kommer att se ut i framtiden. Kommer butiker ha riktiga människor som arbetar eller kommer butiken istället utrustas med väldigt kompetenta och avancerade datorer?

Küng m.fl. (2008) påpekar att det är både svårt och fel att säga att Internet inte påverkar hur människor arbetar, kommunicerar och söker information. Att Internet går att använda till det mesta nu för tiden och olika bredbandsbolag hela tiden strävar efter att överträffa varandra i den snabbaste och mest utbredda Internetuppkopplingen gör att andra medier drabbas.

Jag själv har helt slutat titta på TV via själva TV-apparaten. Jag tittar på SVTplay, TV4play och Youtube. Jag lyssnar inte på radio via en radioapparat. Jag lyssnar på podcast, Spotify och Youtube. Jag prenumererar inte på en papperstidning. Jag läser Aftonbladet.se eller googlar om jag vill har reda på information. Dessutom händer det att jag handlar kläder, inredning och elektronik via webbshopar. Internet har helt klart påverkat mitt vardagsliv, på både gott och ont. För visst händer det att jag saknar att titta på TV när Internet buffrar, och visst händer det att jag lyssnar på radio när jag åker bil. Och visst är det väl trevligt när jag kommer hem till familjen på besök och får titta i Motala Tidning.

Men trots att jag ibland saknar dessa saker, är det helt klart att Internet påverkar människor, på både gott och ont. Vi blir både passiva och aktiva i våra val och vår informationssökning. De traditionella massmedierna måste anpassa sig till de nya förutsättningarna. Vi nöjer oss inte med en fjärrkontroll som kan byta kanaler. Vi vill ha det on demand och gärna med självvalt innehåll. Får jag till exempel föreslå att Ctrl+F fungerar i papperstidningar och böcker?

---

Küng, L. Picard, R G. Towse, R. (2008). The Internet and the mass media. Los Angeles: SAGE

---

Elin, MEM08.

Jag var än en gång i Köpenhamn och insåg att det vid torget där Politiken ligger, vimlade av olika slogans från företag. Det kanske finns i svenska storstäder också, men jag har aldrig lagt märke till det förut. Jag kan tycka att det är smart att skriva ut slogans på husväggarna istället för varumärkesnamnet. Slogans talar ofta mer om vad det är för organisation och hur de vill framställa sig själva.

Jag tycker att det här talar för att de satsar hårt på just Brand Management, som jag talade om i mitt blogginlägg om Politiken.

---

Elin, MEM08.

I boken Strategic Management in the Media: theory to practice av Küng (2008) fastnade jag mest för kapitlet som handlade om ledarskap. Där diskuterades de två olika synsätten på huruvida en ledare har medfödda egenskaper eller om man kan lära sig de egenskaper som behövs.

Ett gott ledarskap i ett företag behöver inte vara gott i ett annat företag och samma sak gäller de ledarstilar som ibland kan uppfattas som dåliga. Jag tror att det är viktigt att hela tiden se till kontexten, sammanhanget, till vilken ledarstil som passar bäst. Det finns inget ”bästa sätt” som går att applicera på alla företag och som kommer att fungera bra jämt och ständigt. Det är ju självfallet att en livsmedelsbutik ska skötas på samma sätt som en mediebyrå. En mediebyrå präglas hela tiden av kreativiteten och det är viktigt att inte styra för hårt då det antagligen har en hämmande effekt på kreativiteten och därmed också på produktiviteten. När inte organisationsstrukturen ser likadan ut är det ingen mening med att försöka leda på samma sätt. En hierarkisk organisation kanske har fler än fem mellanchefer medan en annan plattare organisation bara har en chef över alla organisationens delar. En organisation består av endast två medarbetare och en annan har flera hundra. En organisation kanske bara har en avdelning och en annan av ett tiotal. Det finns många olika organisationsstrukturer och därför också väldigt många sätt att leda på. Jag tror att det är så vi måste låta det vara. Det går inte att komma på en universallösning att dra till med för att allt ska fungera bra. Det finns tips och det finns råd, men det finns ingen specialiserad lösning som sköter allt.

På samma sätt som jag tror att det inte finns något bästa sätt att leda tror jag inte att det går att födas till en ledare med alla egenskaper som behövs. Jag tror att många av de viktigaste ledaregenskaperna går att lära in.

Küng (2008) menar att det är en kombination av egenskaper och erfarenheter som utgör grunden för ett bra ledarskap. En kombination av inlärda färdigheter, kunskaper, beteenden och kompetenser leder till ett effektivt ledarskap och dessa färdigheter kan delas in i tre kärnkategorier. För det första finns tekniska färdigheter. För det andra de mänskliga färdigheter som handlar om att hantera kollegor, samarbeten och kunna motivera de anställda. För det tredje och sista är de konceptuella färdigheterna som innefattar att arbeta med abstrakta saker och hypoteser. Dessa färdigheter tror jag att man kan lära sig i uppväxten genom att lära sig förmågan att anpassa sig till situationen och så klart utbildning. Albarran (2010) har identifierat två till viktiga färdigheter, innefattande ekonomiska färdigheter och kunskaper om marknadsföring. Kanske Media Management kan vara vettigt i den utbildningsdelen.

---

Albarran, A B. (2010). Management of electronic media. Boston: Wadsworth.

Küng, L. (2008) Strategic Management in the Media: theory to practice. London: SAGE

---

Elin, MEM08.

När Anna Olofsson och Niklas Kaldner från P4 Kalmar besökte för vår klass tog de upp i slutet av föreläsningen upp vikten av att ha någon spetskompetens. Båda har tidigare studerat på Linnéuniversitet (då HiK) och Niklas har läst Media Management. Därför kändes det extra relevant att lyssna till vad han hade att säga om just vår utbildning och vad som varit användbart och bra med den. Vår utbildning är ju bred. Vissa säger att det är bra, vissa säger att det blir svårt att skaffa sig jobb om man bara kan lite om mycket. Det kanske är bättre att kunna mycket om något speciellt? Att ha en spetskompetens. Det här gör mig lite smått oroad för framtiden. Spetskompetens. Har jag någon sådan gömd någonstans? Webbdesign, det har jag ju alltid tyckt om och ja, jag kan väl bygga en hemsida som går att använda och faktiskt ser ut som en webbsida. Men det kan väl ganska många nu för tiden.

Jag tror att det är viktigt att ha en viss kompetens som sticker ut och som gör mig eftertraktad på marknaden. Dock tror jag också att det är viktigt att ha kunskap inom ett brett område. Det är ju någonting som vi på Media Management kan skryta om i alla fall. Ska vi jobba med kommunikation är det ju, som jag nämnt i tidigare blogginlägg, minst sagt en fördel att kunna språken som talas. Jag tror och hoppas att jag hittar min alldeles speciella spetskompetens förr eller senare och tills jag hittar den, ja då ska jag använda min breda kompetens för att hitta rätt väg framåt.

---

Elin, MEM08

"Vi är ingen tidning, vi är ett varumärke!", berättade Poul Melbye, analyschef för Politiken när klassen var där på studiebesök i ett blåsigt men vackert Köpenhamn.

Politiken är ingen vanlig tidning. Det är en tidning som ligger i framkant vad gäller både teknik och strategiskt tänkande. De satsar på att sälja ett varumärke, istället för att sälja en tidning. Politiken är dessutom vad man skulle kunna kalla ett multibrand, då det förekommer fler aktiviteter under varumärkesnamnet. Detta är möjligt bara på grund av att de satsat så hårt på just arbetet med varumärket.

Jag tycker att logotypen ofta avslöjar mycket om vad det är för företag. Detta stämmer också in på Politiken. Deras logga är mycket enkel men talar ändå om att det är en väletablerad och seriös tidning som är att lita på. Jag ser mig en något äldre och välutbildad man eller kvinna som sitter vid frukostbordet och läser de långa välarbetade artiklarna med en kopp svart kaffe. Min bild av vad den typiske Politikenläsaren kännetecknas av liknar den bild av den läsaren som Poul under föreläsningen berättade om.

Politiken är alltså inte en vanlig tidning, det är ett starkt varumärke som är att räkna med i teknikens utveckling. De verkar se relativt positivt på framtiden trots att upplagorna går ner och alltmer sköts på Internet. Då de har ett så starkt varumärke tror jag att de kan föra över detta till andra framtida plattformer där de även kan locka de unga läsarna som är infödda i den digitala tidsåldern. Politiken jobbar med innehållet och anpassar det till varje enskild plattform för att det ska passa plattformens premisser. Detta visar på att de ligger i teknikens framkant, trots att det egentligen inte är det de strävar efter. Poul berättade att Politiken hellre är en klok "follower" snarare än en digital "frontrunner".

Jag tror att det i framtiden kommer handla bara mer och mer om just varumärken. Det är stort nu och många har ett förtroende för ett märke snarare än en produkt och detta fenomen tror jag kommer bli ännu viktigare inom en snar framtid. Konkurrensen på marknaden är hård och det finns många liknande produkter och tjänster. Därför gäller det att satsa på varumärkets värde och de känslor som förknippas med det. Där tror jag att Politiken kommer att göra succé.

---

Elin, MEM08

Anna Olofsson, programchef och Niklas Kaldner, webbchef, på P4 Kalmar SR höll en föreläsning för vår klass om radiolyssnandet, Internets inflytande på detta och gav oss en inblick i hur det är att arbetsleda i mediebranschen.

Att Internet har ett inflytande över de sedan tidigare redan existerande och etablerade massmedierna är inget nytt. Det här är någonting man inte kan nonchalera på något håll. Därför behöver man givetvis ta hänsyn till Internets framfart och tekniska möjligheter även i radiobranschen. Inte minst med tanke på Youtube och Spotify där man har möjlighet att ta del av den musik man vill höra, precis när man vill höra den, och om man vill, utan någon reklam eller avbrott. Anna och Niklas berättade att det är viktigt att hänga med i teknikutvecklingen och först tänka webb, sen tänka radio. Det är farligt att fastna i samma gamla banor och leva efter tanken att ”det alltid varit så”. Därför tror jag att det kan vara viktigt att uppdatera redaktioner och stationer med nyutbildade och unga människor. Om man inte har möjlighet att anställa nya tror jag att det kan vara av stor nytta att ibland ta in praktikanter från journalistutbildningar och låta dessa komma till tals och tycka till om saker och ting. På så sätt får de inte bara gratis arbetskraft utan också nya idéer och kanske en helt ny strategi och en mycket bättre lösning ut av det.

Det är inte bara uppdatering med yngre redaktionsmedlemmar som behövs för nya och fräscha idéer. Det finns också en vikt av att ha en mångfald på redaktionen, med både kvinnor och män och bland dessa bör några vara av utländsk bakgrund. Detta för att få ett så stort perspektiv som möjligt. Anna och Niklas berättade om att när den första kvinnan pratade i radio blev det stor uppståndelse då det förr bara varit män. Liknande reaktioner får de på stationen när de har någon med utländsk bakgrund som kanske bryter i sitt tal. Jag tror att det är viktigt att ”vänja” folk vid hur det låter och på sikt då åka acceptansen och i framtiden inte få lika svårt att höra vad som sägs.

En sak jag reagerade på vid föreläsningen var när de berättade om de alla möten som de dagligen har som arbetsledare. Det är ledningsgruppsmöten, personalmöten och redaktionsmöten med mera. Anna och Niklas berättade om att ungefär 75% av deras arbetstid består av möten och att det kan kännas som en stressande faktor, samtidigt som det känns som om det inte får något vettigt gjort. Heide m.fl. (2005) menar att organisationer ibland har svårt att satsa på de mjuka värdena som kommunikationsinsatser, då det är svårare att mäta än exempelvis de ekonomiska resultaten. Det här är någonting som organisationer överlag måste bli bättre på. Kommunikationen är en viktig del och därför är mötena extremt relevanta vid beslutsprocesser och för att få fram åsikter och tankar. Det krävs en fungerande kommunikation för att hålla organisationen fungerande. Annars är det lätt att det börjar gnissla någonstans och det gnisslet kan övergå till någonting som skapar stora problem, men som kanske ligger under ytan. Det är bättre att någon säger till om det finns missnöje så att man som arbetsledare kan korrigera och göra bättre. Genom att minska de anställdas oro över hur saker är eller kommer bli blir arbetsklimatet trevligare och det blir bättre arbete gjort.

Det viktigaste jag lärt mig av föreläsningen är att det är viktigt att inse att möten är viktiga trots att det ibland inte känns som om man gör någonting. Det är viktigt att man kommunicerar kontinuerligt och regelbundet och att man vidareutvecklar både problem och möjligheter. Mjuka värden som kommunikation med anställda och att svara på mail och frågor är minst lika viktiga som den ekonomiska delen i grund och botten. Utan utveckling kommer organisationen förr eller senare att försvinna.

---

Heide, M. Johansson, C. Simonsson, C. (2005) Kommunikation & organisation. Malmö: Liber.

---

Elin, MEM08

After attending two lectures given by people from the news paper industry I found it very interesting to hear what Erik Wilberg, media consultant with great experience in the media industry, had to say. He believes that the newspaper industry is ending, an opionion which has garned him the nick name "dooms day prophet”.

Erik said that the newspaper industry can’t be about selling as many issues as possible, rather it’s about people’s attention. People can reach information and news from everywhere on the net, and thus newspapers nowadays seem a little superfluous. That is why the newspaper industry has to come up with a new way to be necessary and needed again. It requires innovative thinking and risk taking. Despite the risk of failure when you try something new, it’s a greater risk getting stuck in the same old habit with ancient newspapers.

Generations born into the digital era will probably not begin to subscribe to the newspapers when they reach the age of thirty. Internet has taken over much of the need for news updates and since the Internet is full of information that is both easy to find and free, the paper issues will not be necessary. Küng et al. (2008) points out that the Internet is changing all the time and it also changes the traditional mass media. Internet changes the way people search information and make new ways to take in news. Since we've got the Internet the traditional mass medias are convergensed into one platform where you can read your newspapers without an actual newspaper in your hand, watch your favorite program anytime you'd like without a television, and listen to your local radio station online whenever you feel like it.

“The Daily” is an example of how Rupert Murdoch is trying to create something new and make money on the newspaper in another format that will be updated frequently. I think it’s very important to come up with something that is NEW, in case you want to earn money. It’s impossible to make Internet use restricted by starting to take money for visiting for example Aftonbladet’s website. It requires an ADDED VALUE, something that is unique and that fulfills a need, which you can’t get elsewhere. Aftonbladet for example has a PLUS-service where you can subscribe to access more information and longer articles. This is certainly one way of dealing with the technical development, but I’m not using it and I think I never will.

Something that is certain in all cases of the media industry is that it’s constantly changing and the newspaper industry is now in the middle of the difficult battle between old habits and new opportunities that the technological development brings. It’s a battle between the safest and the most profitable way to take. It's impossible to predict when actual newspapers will be gone, however I believe the concept is disappearing. In the future newspapers will most likely only exist on the Internet, in some way. It’s time to come up with something NEW with ADDED VALUE in order to SURVIVE. It’s about time that newspapers wake up and come back to reality, because it’s here and it’s about time they start seeking new opportunities, because the end is otherwise near.

I think it will be interesting to follow what happens in the coming years to see how the newspaper industry deals with the technological developments. It will be interesting to see how the digital newspaper “The Daily” is going to work out and what next technological development shakes the media world yet again. Because it certainly is a shaky industry in constant change, where you have to prepared for anything. It’s a bumpy road and sometimes you can be forced to change direction in order to keep up with the technological circumstances and survive.

---

Küng, L. Picard, R G. Towse, R. (2008). The Internet and the mass media. Los Angeles: SAGE

---

Elin, MEM08

Gunilla Sax, tidningschef, chefsredaktör och ansvarig utgivare över Barometern, gav oss ännu djupare inblick i hur det är att jobba på en tidning där de pressetiska reglerna bör följas.

Som chef är det viktigt att förstå att man kanske inte kan vara kompis med sina medarbetare. Gunilla menade att det var viktigt att inte göra sig ensam som chef. Det är viktigt att ta hjälp av ledningsgruppen, av sina medarbetare, experterna inom området. Likaväl som medarbetarna inte kan tro att chefen är en allsmäktig Gud som kan precis allting, kan inte chefen tro att medarbetarna är värdelösa och passiva. Så är det verkligen inte. Jag tror att det är viktigt att både chefen tar vara på värdefulla åsikter och tankar av medarbetarna och vice versa. Det måste finnas en respekt från båda hållen och ett öppet klimat där åsikterna kan vädras och ärlig feedback kan ges. Med det sagt, kan det alltså inte vara på så mycket "kompisnivå" att den professionella biten hoppas över.

Här kan vi dra likheter till de tre olika ledarstilarna som finns. Jag menar att man med fördel bör vara en ledare med både egenskaper ur den demokratiska ledarstilen och den auktoritära. Man ska kunna "peka med hela handen" och säga ifrån vid tillfällen när det är nödvändigt och negativ feedback måste också kunna vädras, från båda håll. Däremot tror jag att en chef i längden tjänar på att ha mycket av en demokratisk ledarstil, som alltså kännetecknas av det öppna klimatet och en gemensam beslutsprocess där samtliga medarbetare kan få säga sitt (Bakka m.fl., 2006).

Det är en tid i förändring för tidningsbranschen och därför viktigt att komma på nya lösningar. För att se vilka möjligheter som finns och vara villig att genomföra de nödvändiga förändringarna behövs uppsatta delmål, samt ett mer långsiktigt mål och en vision. Heide m.fl. (2005) pekar dock på vikten att låta medarbetarna veta att det hela tiden är en process och när som helst kan ny teknik göra att målen behöver ändras.

Under utbildningen har jag vid många kurstillfällen diskuterat just förändringsarbete i en organisation och jag måste medge att de organisationer som står inför en stor och strukturell förändring inte kommer få en lätt match. Vid dessa tillfällen tror jag att det är ännu viktigare att ha en gedigen akademisk utbildning i ryggen. Gunilla Sax berättade att vår utbildning är jätteviktig, och det finns få saker som gör mig lugnare såhär sista terminen innan examen. Även om kontakter är värdefulla när man tar sig in på en bana är det i det långa loppet viktigt med den kunskap vi samlat på oss under utbildningen. Vi får ett annat perspektiv och ett bredare synsätt när det kommer till utveckling och förändringar. Trots att skillnaderna mellan en icke-utbildad och en utbildad inte alltid märks tror jag att det kommer till en punkt där den utbildades grund uppenbarar sig och man drar ifrån.

---

Bakka, J F. Fivelsdal, E. Lindkvist, L. (2006) Organisationsteori: Struktur Kultur Processer. Malmö: Liber.

Heide, M. Johansson, C. Simonsson, C. (2005) Kommunikation & organisation. Malmö: Liber.

---

Elin, MEM08

Under föreläsningen med Lina Isaksson, programansvarig för JOM, väcktes många tankar kring den ansvarige utgivarens ansvar över namnpublicering.

Samtidigt som jobbet som ansvarig utgivare är eftertraktat, har hög status och är högavlönat är det ett jobb som innebär vissa risktaganden och ibland även konsekvenser personligen för redaktionens handlingar. Om en enskild anställd vid en tidning publicerar namn vid något tillfälle där det för personen anses kränkande anmäls detta till PO, Pressombudsmannen. Då är det inte den enskilda anställda, utan den ansvarige utgivarens, bekymmer om det blir anmält och dömt. Förutom detta är blir det en skam för tidningen då man ska publicera domen i tidningen om det döms av PO och går vidare till PON, Pressens Opinionsnämnd.

Lina nämnde att hon själv blivit anmäld för texter hon skrivit två gånger, men aldrig blivit fälld. Det är någonting man strävar efter i tidningsbranschen. Det finns en prestige i att skriva utmanande texter som ligger på gränsen men inte blir fällda. Det är någonting som kvällstidningarna är experter på. För att lyckas med att ligga på gränsen och balansera krävs en skicklighet att kunna luta sig tillbaka på. Det krävs också att både redaktörerna och den ansvarige utgivaren vet vad som gäller angående de pressetiska reglerna.

Jag tror att det absolut viktigaste att hålla ordentlig koll på är just namnpublicering. Vid valet om namnet ska publiceras eller hållas hemligt är det viktigt att veta skillnaden på allmänintresse och allmänt intresse (Spelregler för press, radio, TV). Allmänintresse är sådant som är nödvändigt för samhället att veta och det kan exempelvis röra en offentlig person som gjort någonting eller om det helt enkelt är någonting som berör människorna som läser tidningen på ett annat sätt än ren nyfikenhet. Allmänt intresse är alltså en benämning på denna nyfikenhet och ofta förväxlas det med allmänintresset. Det är vid dessa förväxlingar namn kan komma att publiceras vid fel tillfällen och personerna i fråga kan känna sig kränkta och anmäla till PO.

I och med Internets framväxt har situationen förändrats vid namnpublicering. Numera måste tidningarna ta ställning till om det "allmänna vetandet" är tillräckligt stort för att det ska kunna gå att publicera namn. I forum som Flashback och via andra Internetbaserade nyhetskanaler kan man lätt ta reda på informationen som saknas i tidningarna. Innan tidningarna publicerat att en person är misstänkt kan man läsa om både namn och se ett foto på personen i andra forum på Internet. Det gäller dock att ändå hålla sig till de pressetiska reglerna och om det inte finns allmänintresset strunta i att publicera namn. Här råder det dock delade meningar om vad som är vettigt att göra. Även om det finns publicerat namn och foto någonstans på Internet, är det inte alla som vet. Trots att alla har möjlighet att ta reda på informationen är det inte "allmänt vetande", och alltså ingenting att luta sig tillbaka på angående namnpublicering.

Det är ett evigt velande och det gäller att väga fördelar med nackdelar, sätta det allmänna intresset mot allmänintresset, offentliga personer mot privatliv och hänsyn till de anhöriga, för att kunna ligga och balansera på den prestigefyllda linjen mellan anmäld och fälld.

---

Spelregler för press, radio, TV Stockholm: Pressens samarbetsnämnd

---

Elin, MEM08

Björn Glansk är publisher för tidningen BigTwin om motorcyklar av märket Harley Davidson. En tidning han grundade för sin stora passion kring motorcyklar och som visade sig bli en verkligt behövd produkt, då målgruppen fanns och Glansk hade en bakgrund och kontakter inom tidningsbranschen.

Jag tror att många någon gång har drömt om att starta en tidning och agera journalist. Nu får jag leva ut mina journalistiska drömmar genom att vara skribent för Hejkalmar.se, och genom min personliga blogg. Jag har varit inne på det spåret många gånger. Redan som liten gjorde jag tidningar till min lillasyster innehållande allt från påhittade bokrecensioner till nyheter lokalt och globalt. När jag gick i högstadiet ville jag bli radiopratare och när jag gick i gymnasiet halkade jag ibland in på spåret om att bli journalist vid någon av Sveriges stora tidningar. Jag har alltid gillat att skriva och tycker att det är ett bra sätt att uttrycka åsikter och känslor.

Men räcker det med att ha ett skrivarintresse och en passion för någonting att skriva om? Ja, kanske. Om man har de rätta kontakterna. Under min utbildning har jag kommit underfund med att kontakter är min viktigaste resurs. Det, och självklart utbildningen. När någon i klassen frågade Björn Glansk om han ångrat att han inte har någon akademisk bakgrund och hade velat utbilda sig nu svarade han nej. Lyckligtvis lade han till att det hade underlättat om han läst ekonomi och kunnat ha hand om bokföringen själv. En suck av lättnad, som alltid när man inser att året på Ekonomihögskolan inte var helt förgäves. Han menade att en utbildning är viktig om man ska klara av göra det han gjorde med BigTwin utan att ha en arbetslivserfarenhet inom tidningsbranschen och de viktiga kontakterna som det medförde.

Det startas upp många tidningar varje år och många försvinner lika fort som de kom. Men då och då kommer det någon tidning som faktiskt tas emot av målgruppen och etablerar sig. Vad beror då det här på? Jo, det är viktigt att man hittar ett behov hos målgruppen som intresserar en själv. Att driva en tidning är en process som startar med att man bör ha de rätta kontakterna och en stadig bakgrund inom tidningsbranschen eller utbildning. Därefter är det viktigt att ha ett brinnande intresse och en passion att luta sig tillbaka på, för att driva en tidning kräver engagemang.

---

Elin, MEM08

Nytt år, ny termin och ny kurs. Jag läser nu sista terminen av Media Management-programmet och den nyss påbörjade kursen Media Management verkar minst sagt relevant för ämnet. Inte bara på grund av namnet. Redan efter första föreläsningen som vår programansvarige Örjan Petersson höll i, har jag lärt mig något relevant för utbildningen. Kanske det allra mest relevanta till och med.

Vad är det egentligen jag pluggar till. Sista terminen innan jag utexamineras med en kandidatexamen och nu vet jag äntligen vad jag ska svara när någon frågar mig vad jag pluggar till. Jo, jag pluggar till den felande länken mellan en organisations olika delar, ska jag svara då. Med min utbildning i ryggen har jag en unik möjlighet att förstå de olika delarnas språk, oavsett om det är en ekonom eller en fotograf jag pratar med.

I flera utav de kurser vi läst på programmet har mediebranschen förklarats och definierats på många olika sätt och det är svårt att sätta fingret på vad som ingår och vad som faller utanför. Olika människor har olika uppfattningar om vad som innefattas och olika delar av världen har olika system för vad som räknas in och inte. Väljer vi att placera de traditionella massmedierna som TV, radio, tidningar och film i begreppet och vad händer i sådana fall med marknadsföringskampanjer genom event, konstutställningar och utbildningar via Internet? Vad är egentligen Internet? I vad placerar man det? Är det en plats där olika medieformer kan verka eller är det ett eget konvergerat medium? Hur placerar man in sociala medier som Facebook, bloggar och Twitter? Det är svårt att inte tappa bort sig själv i definitionsprocessen. Mediebranschen är en bransch i ständig förändring och organisationer måste ständigt finna nya vägar för att synas. Definitionerna är många och föränderliga och inriktningarna likaså.

Oavsett vad jag väljer att rikta in mig på i framtiden och vad jag väljer för väg efter mina tre år i Kalmar känner jag att det jag lärt mig kommer att vara av nytta. Heide m. fl. (2005) nämner åtskilliga gånger hur pass viktigt det är med en fungerande kommunikation i en organisation. Ingen kommunikation, ingen organisation. Därför anser jag att jag med min utbildning kommer att fylla en viktig och behövd del i organisationer. För att en organisation ska kunna ha en väl fungerande kommunikativ del krävs utbildade personer för detta uppdrag. Det är ingen självgående liten del av företag. Det är en avdelning som bör uppmärksammas och läggas vikt på. Hur ska annars tekniker förstå de ekonomiska villkoren och vem ska kontrollera att budgeten följs, kalkylera fram det bästa alternativet och följa upp årets utfall om ingen förstår sig på organisationens delar och samtidigt har koll på de ekonomiska begreppen?

Så var det dags att ta farväl av den här bloggen och den här kursen i Medier & Samhälle. Jag tycker att det här har varit ett jättebra sätt att examinera en kurs på. Att reflektera över samtliga föreläsningar har varit ett effektivt sätt att lära sig på och att kontinuerligt skriva ner sina tankar om det har varit både lärorikt och roligt. Jag har lärt mig bättre av den här examinationsformen än vad jag tror att jag hade gjort om det hade avslutats med en vanlig salstenta.

Avslutningsvis vill jag uppmana folk som läser att vara källkritiska och inte svälja allt som sägs i medierna, utan att fundera både en och två gånger på vem som egentligen ligger bakom det som sägs.

Perspektiv och åsikter finns det många av, det gäller bara att lägga manken till, hitta dessa och reflektera över dem.

Jag upptäckte nu att jag använt orden "lärorikt" och "roligt" i mitt allra första introduktionsinlägg, innan kursen dragit igång på riktigt. Det måste ju betyda att jag fick ut vad jag ville av kursen och att det har varit 5 lyckade kursveckor.

Tack för mig!

---

Elin, MEM08

Det är den 3 november och idag var det dags för MEM08 att återigen få besök av Jens Cavallin som skulle föreläsa vidare om medier, struktur och makt. Inledningsvis handlade föreläsningen i huvudsak om liberalism, ägandeskap och marknaden. Liberalism innebär en fri marknad och individers frihet. McChesney (2000) menar att det finns mycket gott i liberalism, och det är omöjligt att ha ett demokratiskt samhälle utan grundläggande liberala friheter. Ägandeskapet är betydelsefullt när man diskuterar marknaden och i det här fallet diskuterades ägandet i mediebolag.

Jens berättade vidare under föreläsningen att Italien är det land som har den mest detaljerade lagstiftningen om politisk mångfald inom media. Det här är ett exempel på hur premiärministern Berlusconi använt sin makt för att göra det svårare för andra och lättare för sig själv att behålla makten över medierna och även makten över landet.

Det jag fann särskilt intressant var vem som inom ett mediebolag bör bestämma. Även om ägarna yttrar att de inte har något inflytande på arbetet och kanske inte märks, är det ju ändå ägarna som bestämmer vilka som får bestämma. På en tidningsredaktion är det redaktörerna som bestämmer tidningsinnehållet och journalisterna som gör "markarbetet", men det är ändå en ägare i toppen som tillsätter redaktionstjänsterna. Det här är någonting som för mig känns självklart. Det är väl klart att ägarna över ett företag vill bestämma över det. Äger man en tidning vill man väl i viss mån också bestämma över den och se till att de som arbetar med den är lojala. Det behöver ju nödvändigtvis inte ske genom strikta regler för vad som får och inte får skrivas om, utan snarare riktlinjer för att hålla arbetet i rätt kurs.

Om vi återigen tar upp exemplet med Berlusconi i Italien och som jag tidigare nämnt i bloggen, kan vi koppla ägarinflytandet i mediebolag till något med negativa konsekvenser. Det är viktigt att sanningen kommer fram och att folket inte får en snedvriden bild. I Sverige är det den vanliga uppfattningen att "det där gäller inte här, här får vi reda på sanningen". Vi tror att här kan vi få reda på vad vi vill och vanligtvis tror jag inte att man funderar över vilka som äger de olika TV-, radiokanalerna eller tidningarna. Vi ser de bara som olika källor. Vi inbillar oss att informationen är objektiv och ovinklad. Vi i Sverige tycker att det är fel som det är i Italien, men anser att det i Sverige är det ju inget liknande. Jag kan tycka att det är lite naivt att tänka så. Det kanske inte går att jämföra med Berlusconis Italien, men vi borde ändå vara medvetna om att folk faktiskt äger medierna i vårt land också. Dessa ägare vill antagligen inte framställa sig som dåliga i deras medier. De försöker framställa sig bra och i viss mån välja vad som ska synas.

Ett annat exempel som jag förut tagit upp är det svenska Bonnier. 2009 visades en dokumentärserie i tre delar om Bonnier-familjen och denna dokumentär visades självklart på TV4. Då det är Bonnier som äger TV4 visades inga dåliga sidor av Bonnier-familjen. Det kan nästan kännas som en inbördes hyllning. Det här är ju ännu ett exempel på att ägandet faktiskt spelar roll, ägarna har inflytande över vad som visas och inte visas.

Under föreläsningen uppkom en diskussion om vad som skrivs och inte skrivs om kungafamiljen. Nu på sistone har dock den avslöjande boken Carl XVI Gustav – Den motvillige monarken kommit ut. Där skrivs det om kungens festnätter och kvinnor berättar om dessa. Frågan är då varför det inte kommit fram innan? Om vårt lands kung, kanske eventuellt på våra skattepengars bekostnad, besöker strippklubbar, festar med kriminella och har älskarinnor tycker jag nog att det bör komma ut. Att det aldrig står något negativt om varken kungen, drottningen eller kronprinsessan tycker jag är lite fel. Det är naivt att tro att dessa människor alltid beter sig på topp och är världens bästa och hederligaste människor. De är trots allt vanliga människor och har inte blivit valda av folket, men jag tycker ändå att eftersom våra skattepengar går till kungahuset, har vi rätt att veta vad som försiggår med dem. Det är dock många inte tycker att journalister bör forska i kungahuset. Enligt en Sifo-undersökning tycker varannan svensk att kungen ska få ha sitt privatliv ifred (Sundell, 2010). Det kan jag hålla med om till viss del, MEN om det däremot försiggår något som inte borde finansieras av skattepengar är det fel att denna maktsfär inte granskas överhuvudtaget.

Jag väljer att avsluta det här inlägget med ett citat jag hittade när jag googlade runt. "Media: 99,99% of what happens is not on the news". Det är värt att komma ihåg. Jag kan omöjligt veta exakt hur mycket som tas upp i medierna, och hur mycket som inte får någon plats. Vad jag dock vet är att det är mycket som inte nämns överhuvudtaget och jag tvivlar på att det som faktiskt kommer fram alltid kan representera de återstående procenten på ett korrekt sätt. Mycket blir bortvalt av de med inflytande för att skydda företaget, mycket anses inte ha tillräckligt nyhetsvärde. En sak är i alla fall säker. Vi måste vara källkritiska.

---

McChesney, W. Robert. Rich media, poor democracy – Communication Politics in dubious times. (2000) New York: The New Press

Sundell, Camilla. (2010) Varannan svensk: Låt kungen vara ifred. Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8074217.ab (2010-11-04)

---

Elin, MEM08

Elisabet Idermark besökte föreläste den 29 oktober om EU-kommunikation och ungdomsstyrelsen. Jag tyckte att det första ämnet var mer spännande att reflektera kring och det är därför det jag tar upp i dagens blogginlägg. Elisabet har under sitt liv haft en del olika titlar och några utav dessa rörande EU. Inledningsvis visade hon en bild på PowerPoint som tog upp hur den perfekta europén bör vara. Med detta föds många tankar om vilka myter och fördomar som finns om européer. Finns några generella som gäller alla i EU eller finns det bara landsspecifika? Mina första tankar kring detta är bara landsspecifika. Elisabet tog upp ifall det finns någon europeisk identitet. Finns det någonting som är gemensamt och EU-specifikt? Finns någon gemensam nämnare?

 

Det får mig att tänka på hur man behandlar varandra i andra länder. Hur är familjeförhållanden i andra länder? Hur ser vänskapsförhållanden och kärleksförhållanden ut? På vilka sätt hälsar man? Hur nära står man varandra? På vilka sätt talar man till varandra? Den frågan som Elisabet främst tog upp är hur man möts i olika EU-länder. Då hon nämligen arbetat som koordinator för Sveriges ordförandeskap i EU har hon insyn i hur möten går till. Vidare berättade Elisabet om den prägel som Sverige satt på EU, några principer för hur de svenska mötena skulle struktureras.

• God funktionalitet – Logistiken ska fungera, planering och scheman likaså.
• Gästfrihet utan överdåd – Det ska vara lagom.
• Miljö- och klimathänsyn – Allt som var möjligt att ta hänsyn till angående miljön skulle tas hänsyn till.
• Jämställdhet – Det skulle ses till att både män och kvinnor presenterades och höll i olika föreläsningar och så vidare.
• Tillgänglighet – Saker skulle vara handikappanpassade och det skulle tas hänsyn till allergier när det gällde mat.
• Öppenhet under säkra former – Det var viktigt att medborgarna skulle veta att det pågick ett möte, men det skulle skötas säkert. Mötesdeltagarna skulle inte bli ”instängda” i Stockholm utan spridas över landet.
• Visa upp svenskt kunnande – Mötesdeltagarna fick gå på studiebesök och fick gåvor som var typiskt svenska.

---

Elin, MEM08

Torsdagen den 28 oktober fick min klass besök av Jens Cavallin som kom dit för att föreläsa om medier, struktur och makt. Inledningsvis berättade Jens om mediemogulerna Berlusconi, Murdoch och Maxwell och temat för föreläsningen var om inflytande på vad som sänds, skrivs och syns i media.

Det finns en oro över monopolrisken som blivit en viktig fråga för beslutsfattare inom media på sistone. Stora mediekonglomerat får en betydande marknadsstyrka och ett betydande inflytande (Doyle, 2002). Jens berättade om tidningen The Sun som är Storbritanniens största tidning och ägs av Murdoch, som erbjöd att tidningen skulle byta färg till Tony Blairs gynnande. Efter detta färgbyte vann Blair med New Labour. Efter detta uppkom ett lagförslag som gynnade Murdoch, nämligen att det skulle bli lättare att ”köpa upp mediebranschen”. Detta visar hur stort inflytande man har om man äger stora och viktiga delar av medierna.

Berlusconi som är Italiens premiärminister äger den största delen av de privata TV-kanalerna i Italien och eftersom de andra TV-kanalerna är statligt ägda styrs även dessa av Berlusconi. Eftersom han har kontrollen över så stora delar av medierna kan han framställa sig själv som bättre och på så vis vinna folkets förtroende och få folk att tro att han är en jättebra ledare. Om folket tror att han är en så bra ledare är det sannolikt att dessa även röstar på honom i nästa val, och nästa och nästa. Det går att diskutera huruvida det här är rätt eller fel. Om jag själv skulle äga en tidning, en TV- eller radiokanal skulle jag antagligen inte framställa mig själv som dålig i detta medium. Jag skulle antagligen försöka framställa mig själv så bra som möjligt. Det tycker jag är viktigt att tänka på när man yttrar sig om att det är fel att göra så som Berlusconi gör i sitt medieframställande. Dock är det också viktigt att se konsekvenserna för när någon person eller något företag äger stora delar av media. Jag skulle knappast tycka att det är positivt att bara en vinkling finns, att bara ett perspektiv och en tanke kommer fram. Hur ska man kunna skapa sig en egen uppfattning när man bara får ett alternativ presenterat?

Jens berättade vidare om Bonniers inflytande och främst om TV4. Det hela började med att det saknades en punkt i lagen som skulle ha sagt att medier inte får köpas upp om det skulle äventyra mångfalden bland ägande. Eftersom den delen i lagen saknades var det möjligt för Bonnier att köpa upp stora delar av TV4 och på så sätt få inflytande. Att TV4 ägs av Bonnier gör att de får inflytandet att bestämma vad som ska synas och inte synas. Böcker som visas i TV är antagligen alla från Bonniers förlag och om någon skulle vilja göra ett program som missgynnar Bonnier skulle det inte få sändas. Detta kan ju också tyckas vara fel, men är också självklart. Varför skulle Bonnier vilja framställa sig själva dåligt? Lyckligtvis har vi i Sverige Public Service som oberoende part kan hoppa in och visa om Bonnier har gjort något felaktigt, men det är högst osannolikt att detta skulle ske på TV4.

Det hela handlar alltså om att de utnyttjar sitt inflytande på medierna för att tjäna pengar och makt. De driver företagen för att nå vinst, och även om TV4 självklart måste anpassa sig till allmänhetens efterfrågan och även formas av vad som sänds på andra kanaler, lär de inte sträcka sig så långt för att tillfredsställa den svenska befolkningen att de förlorar på det. Därför utnyttjar de sitt inflytande för att nå vinst, och alla företag hade antagligen gjort det samma.

Det gäller dock att som medborgare vara medveten om att TV-kanaler inte alltid framställer allt objektivt. Det kan vara vinklat och vridet och även om de inte ljuger i sina sändningar, kanske de utelämnar saker och trycker fram vissa saker mer än andra.

---

Doyle, Gillian. Understanding media economics (2002) London: Sage Publications Ltd

---

Elin, MEM08

Den 27 oktober hade MEM08 besök av föreläsaren Britt-Marie Ringfjord som berättade för oss om genus och medier. Britt-Marie är lärare i medie- och kommunikationsvetenskap och gav oss inledningsvis en teoretisk översikt på kvinnorörelsen och feminismen genom tiden. Feminism är ett ord som ofta får en negativ klang. Jag har fått intrycket av att många tror att feminism betyder manshatare. Curran & Gurevitch (2005) skriver att begreppet är vanligt använt i både media och mediastudier, men att det är svårt att sätta fingret på betydelsen. Kanske är det därför feminism får så många olika betydelser? Curran & Gurevich (2005) skriver dock att feminism är en rörelse för att avsluta sexism, sexistisk exploatering och förtryck mot kvinnor. De menar att så länge dessa saker finns kommer det att finnas ett behov av feminism. Britt-Marie berättade hur den utvecklats och om viktiga årtal där det hänt stora saker. Några utav dessa årtal fann jag extra intressanta.

• 1863 - Ogifta kvinnor över 25 år blir automatiskt myndiga. Gifta kvinnor var fortfarande omyndiga med fadern eller mannen som förmyndare.
• 1884 - Myndighetsåldern för ogifta kvinnor sänks till 21 år.
• 1918 – Beslut om rösträtt för kvinnor togs.
• 1921 - Gifta kvinnor blir också myndiga vid 21 år. Rösträtt för kvinnor genomfördes.
• 1945 – Officiellt rösträtt för ALLA.
• 1950 - Båda föräldrarna blir förmyndare för barn inom äktenskap.
• 1969 - Grundskolan får en ny läroplan som ska verka för jämställdhet mellan män och kvinnor. Kvinnor blir myndiga vid 20 år.
• 1974 - Kvinnor blir myndiga vid 18 år.
• 1979 - Lagen om jämställdhet mellan könen.

Vad jag reagerar på när jag tittar igenom årtalen är hur pass sena Sverige var med lika rättigheter för kvinnor som för män. Då jag inte var så insatt i detta var det spännande att få en lista presenterad med dessa viktiga årtal för att få en bättre överblick över hur det faktiskt var. 

Britt-Marie berättade vidare om kulturella skillnaden på socialt kön, könsroll och genus. I varje kultur finns en uppfattning om vad som är manligt och kvinnligt och vilka egenskaper man bör ha för att tolkas som det kön man har. Dessa egenskaper benämns könskoder. Genus är det socialt konstruerade könet och det är könsrollerna som visar vilka skyldigheter och rättigheter som människor i en kultur förknippar med det biologiska könet. Könsrollen skiftar alltså beroende på vilken kultur man befinner sig i – hur förväntar man sig att män ska bete sig och hur förväntar man sig att kvinnor ska vara? Detta går att spekulera kring i evigheter. Vad är det egentligen som i vår kultur kännetecknar manligt respektive kvinnligt? Det här är ju faktiskt någonting som ändrats över tiden. Det verkar i vissa fall som om manligt och kvinnligt går ihop mer och mer till att bli en enad ”roll”. Det talas å ena sidan om att det är typiskt manligt att inte bry sig och inte visa känslor, och verkligen inte gråta. ”Du har då aldrig trott på tårar, det passar inte för en karl. Om man är över 15 vårar, finns inga känslor kvar.”, som Ted Gärdestad sjunger i sin låt ”Jag vill ha en egen måne”. Å andra sidan hör man ofta nu för tiden repliken ”Var man nog att visa vad du känner” exempelvis i filmer och dylikt. Helt plötsligt är det manligt att våga visa vad man känner. På film kan jag tycka att det visas många olika vinklar på vad som anses vara manligt. Bruce Willis i Die Hard-filmerna är hård, tuff och modig, medan Hugh Grant i Notting Hill visar sig mer feg, mjuk och romantisk. Likadant är det med kvinnor i filmer och vad som är kvinnligt. Å ena sidan finns den tuffa Uma Thurman i Kill Bill, å andra sidan finns Renée Zellweger som den osäkra Bridget i Bridget Jones Dagbok .

Jag tror definitivt att populärkulturen är med och skapar den uppfattning vi har om vad som är manligt och kvinnligt. Curran & Gurevitch (2005) menar att det är lärorikt att titta till de kvinnocentrerade populärkulturella verk som producerades under 90-talet, bland annat då Bridget Jones Dagbok eller Sex and the City-serien, som båda ofta kallas som "post-feministiska" av kritiker. Som sagt, det här är ett ämne som går att spekulera kring i en evighet och mer ändå, och någon gång måste jag lägga på locket för den här gången. Det här är dock ett ämne som är ständigt aktuellt eftersom det hela tiden förändras i småsteg, och vem vet, en vacker dag kanske allt ser helt annorlunda ut?

---

Curran, James. Gurevitch, Michael. (2005) Mass Media and Society. London: Hoddler

http://www.domboksforskning.se/lagar/Myndighetsalder%20for%20kvinnor.htm

---

Elin, MEM08

Den 22 oktober fick klassen besök av Anneli Ekelin som föreläste om eDeltagande. Jag kunde tyvärr inte medverka på den här föreläsningen men har fått ta del av anteckningar från klasskamrater. När jag först läser igenom anteckningarna förstår jag i princip ingenting. Kanske är jag trött och omotiverad när jag läser och det är därför det är oförståeligt, kanske beror det på ämnet. Efter att jag läst några gånger tror jag att jag har fått en liten aning om vad som faktiskt står där.

eDeltagande är samma sak om eParticipation och innebär publikt deltagande med IT-stöd när det gäller beslutsfattande och policyskapande. Ny elektronisk teknik innebär nya lösningar. Inte minst för e-handel som många företag nu för tiden använder sig av (Doyle, 2002).

Nu för tiden kan vi söka information i ett oöverskådligt antal databaser. Vi kan läsa tidningar, lyssna på radio och se på TV på Internet. Vi kan följa politiska gruppers hemsidor från hela världen och hitta snabb information om hela världen. Olika typer av chattsidor ger oss nya möjligheter att ta reda på omfattande mängder information och kommunikation har fått en ny innebörd. Nu kan vi umgås via Facebook och producera filmer att ladda upp för allmänheten på Youtube (Hvitfelt & Nygren, 2008).

Som Anneli berättar ger eDeltagande ett breddat deltagande då det är lättare att engagera sig och fördjupa sig över Internet. Det är lättare att posta en åsikt på ett forum än vad det är att skriva ett brev till någon politiker. eDeltagande blir på så sätt en utökning av demokratin, eDemokrati. Att sociala medier som Facebook, Twitter och bloggar har fått en så omfattande genomslagskraft betyder inte bara att det blir lättare att snoka reda på detaljer och hålla kontakten med vänner och bekanta. Det betyder också att det blir lättare att föra ut budskap, göra sin röst hörd, delta i politiska debatter och lyfta viktiga frågor. Anneli tar upp att motivationströskeln minskar i och med de sociala medierna. Detta stärker det jag just påpekade, att det blir en mycket mindre ansträngning att engagera sig och kommunicera med myndigheter och andra. Anneli pratar också om aktivt medborgarskap, vilket innebär en kollektiv aktivitet och ett aktivt engagemang. Återigen kopplar jag tillbaka till att det är en mindre ansträngning att engagera sig nu för tiden i och med Internet och de sociala mediernas utbredning. Det offentliga rummet där diskussioner sker har sin plats på Internet och jag anser att genom den nya tekniken har det offentliga rummet ökat i storlek. I och med att det är lättare att delta i undersökningar och diskussioner är det fler som väljer att göra det.  

Anneli tar också upp att en svårighet med eDeltagande ändå kan vara att mäta huruvida eDeltagandet har någon konsekvens för demokratin. Leder det till bättre kvalitet eller är det bara fler folk som får möjlighet att vädra sina åsikter men ingenting händer? För det är just för politiken eDeltagandet är extra viktigt. Anneli berättar att transparensen ökar och det skapas en öppenhet som är viktig för demokratin. McChesney (2000) menar att ju mer demokratiskt ett samhälle är, desto viktigare är det att kommunikationstekniken utvecklas och tillämpas som en öppen, informativ, eftertänksam och passionerad plats för samhällets politiska debatter. Vi skapar våra politiska åsikter genom att vi deltar i diskussioner, får ny information och tänker igenom den (Hvitfelt & Nygren, 2005). Anneli menar att saker kan belysas på ett annat lättare sätt och det finns utrymme för kritik.

Huvudämnet i det här har jag ändå förstått: Att aktivt delta i olika diskussioner på Internet, både politiskt och inom andra forum, blir bara viktigare och viktigare. Saker flyttas från att skötas via papper, till att istället skötas via Internet. Vi ser ju bara hur många som använder sig av e-legitimation vid exempelvis ansökning av studiestöd från CSN, och hur få det faktiskt är som skriver under pappren för hand. Det är också vanligare att beställa tågbiljetter och många andra saker via Internet, snarare än att ringa eller besöka kontoren.

Egentligen var väl inte innehållet från föreläsningen så svårförståeligt. Det var nog bara jag som var trött. Min motivationströskel visar inga spår av att vara minskad i och med eDeltagandet, åtminstone inte just nu. Det kanske är annorlunda om hösten? Hur som helst verkar det ha varit en föreläsning som tar upp en viktig sak i nutidens samhälle. Jag tror att eDeltagandet kommer att fortsätta växa och växa.

---

Doyle, Gillian (2002) Understanding media economics. London: Sage Publications Ltd.

Hvitfelt, Håkan. Nygren, Gunnar. (red.) (2005) På väg mot medievärlden 2020 - Journalistik, teknik och marknad. Lund: Studentlitteratur.

Hvitfelt, Håkan. Nygren, Gunnar. (red.) (2008) På väg mot medievärlden 2020 – Journalistik, teknik och marknad. Lund: Studentlitteratur.

McChesney, W. Robert. (2000) Rich media, poor democracy – Communication Politics in dubious times. New York: The New Press

---

Elin, MEM08