Torsdagen den 28 oktober fick min klass besök av Jens Cavallin som kom dit för att föreläsa om medier, struktur och makt. Inledningsvis berättade Jens om mediemogulerna Berlusconi, Murdoch och Maxwell och temat för föreläsningen var om inflytande på vad som sänds, skrivs och syns i media.

Det finns en oro över monopolrisken som blivit en viktig fråga för beslutsfattare inom media på sistone. Stora mediekonglomerat får en betydande marknadsstyrka och ett betydande inflytande (Doyle, 2002). Jens berättade om tidningen The Sun som är Storbritanniens största tidning och ägs av Murdoch, som erbjöd att tidningen skulle byta färg till Tony Blairs gynnande. Efter detta färgbyte vann Blair med New Labour. Efter detta uppkom ett lagförslag som gynnade Murdoch, nämligen att det skulle bli lättare att ”köpa upp mediebranschen”. Detta visar hur stort inflytande man har om man äger stora och viktiga delar av medierna.

Berlusconi som är Italiens premiärminister äger den största delen av de privata TV-kanalerna i Italien och eftersom de andra TV-kanalerna är statligt ägda styrs även dessa av Berlusconi. Eftersom han har kontrollen över så stora delar av medierna kan han framställa sig själv som bättre och på så vis vinna folkets förtroende och få folk att tro att han är en jättebra ledare. Om folket tror att han är en så bra ledare är det sannolikt att dessa även röstar på honom i nästa val, och nästa och nästa. Det går att diskutera huruvida det här är rätt eller fel. Om jag själv skulle äga en tidning, en TV- eller radiokanal skulle jag antagligen inte framställa mig själv som dålig i detta medium. Jag skulle antagligen försöka framställa mig själv så bra som möjligt. Det tycker jag är viktigt att tänka på när man yttrar sig om att det är fel att göra så som Berlusconi gör i sitt medieframställande. Dock är det också viktigt att se konsekvenserna för när någon person eller något företag äger stora delar av media. Jag skulle knappast tycka att det är positivt att bara en vinkling finns, att bara ett perspektiv och en tanke kommer fram. Hur ska man kunna skapa sig en egen uppfattning när man bara får ett alternativ presenterat?

Jens berättade vidare om Bonniers inflytande och främst om TV4. Det hela började med att det saknades en punkt i lagen som skulle ha sagt att medier inte får köpas upp om det skulle äventyra mångfalden bland ägande. Eftersom den delen i lagen saknades var det möjligt för Bonnier att köpa upp stora delar av TV4 och på så sätt få inflytande. Att TV4 ägs av Bonnier gör att de får inflytandet att bestämma vad som ska synas och inte synas. Böcker som visas i TV är antagligen alla från Bonniers förlag och om någon skulle vilja göra ett program som missgynnar Bonnier skulle det inte få sändas. Detta kan ju också tyckas vara fel, men är också självklart. Varför skulle Bonnier vilja framställa sig själva dåligt? Lyckligtvis har vi i Sverige Public Service som oberoende part kan hoppa in och visa om Bonnier har gjort något felaktigt, men det är högst osannolikt att detta skulle ske på TV4.

Det hela handlar alltså om att de utnyttjar sitt inflytande på medierna för att tjäna pengar och makt. De driver företagen för att nå vinst, och även om TV4 självklart måste anpassa sig till allmänhetens efterfrågan och även formas av vad som sänds på andra kanaler, lär de inte sträcka sig så långt för att tillfredsställa den svenska befolkningen att de förlorar på det. Därför utnyttjar de sitt inflytande för att nå vinst, och alla företag hade antagligen gjort det samma.

Det gäller dock att som medborgare vara medveten om att TV-kanaler inte alltid framställer allt objektivt. Det kan vara vinklat och vridet och även om de inte ljuger i sina sändningar, kanske de utelämnar saker och trycker fram vissa saker mer än andra.

---

Doyle, Gillian. Understanding media economics (2002) London: Sage Publications Ltd

---

Elin, MEM08