Allmänintresse eller allmänt intresse?



Under föreläsningen med Lina Isaksson, programansvarig för JOM, väcktes många tankar kring den ansvarige utgivarens ansvar över namnpublicering.

Samtidigt som jobbet som ansvarig utgivare är eftertraktat, har hög status och är högavlönat är det ett jobb som innebär vissa risktaganden och ibland även konsekvenser personligen för redaktionens handlingar. Om en enskild anställd vid en tidning publicerar namn vid något tillfälle där det för personen anses kränkande anmäls detta till PO, Pressombudsmannen. Då är det inte den enskilda anställda, utan den ansvarige utgivarens, bekymmer om det blir anmält och dömt. Förutom detta är blir det en skam för tidningen då man ska publicera domen i tidningen om det döms av PO och går vidare till PON, Pressens Opinionsnämnd.

Lina nämnde att hon själv blivit anmäld för texter hon skrivit två gånger, men aldrig blivit fälld. Det är någonting man strävar efter i tidningsbranschen. Det finns en prestige i att skriva utmanande texter som ligger på gränsen men inte blir fällda. Det är någonting som kvällstidningarna är experter på. För att lyckas med att ligga på gränsen och balansera krävs en skicklighet att kunna luta sig tillbaka på. Det krävs också att både redaktörerna och den ansvarige utgivaren vet vad som gäller angående de pressetiska reglerna.

Jag tror att det absolut viktigaste att hålla ordentlig koll på är just namnpublicering. Vid valet om namnet ska publiceras eller hållas hemligt är det viktigt att veta skillnaden på allmänintresse och allmänt intresse (Spelregler för press, radio, TV). Allmänintresse är sådant som är nödvändigt för samhället att veta och det kan exempelvis röra en offentlig person som gjort någonting eller om det helt enkelt är någonting som berör människorna som läser tidningen på ett annat sätt än ren nyfikenhet. Allmänt intresse är alltså en benämning på denna nyfikenhet och ofta förväxlas det med allmänintresset. Det är vid dessa förväxlingar namn kan komma att publiceras vid fel tillfällen och personerna i fråga kan känna sig kränkta och anmäla till PO.

I och med Internets framväxt har situationen förändrats vid namnpublicering. Numera måste tidningarna ta ställning till om det "allmänna vetandet" är tillräckligt stort för att det ska kunna gå att publicera namn. I forum som Flashback och via andra Internetbaserade nyhetskanaler kan man lätt ta reda på informationen som saknas i tidningarna. Innan tidningarna publicerat att en person är misstänkt kan man läsa om både namn och se ett foto på personen i andra forum på Internet. Det gäller dock att ändå hålla sig till de pressetiska reglerna och om det inte finns allmänintresset strunta i att publicera namn. Här råder det dock delade meningar om vad som är vettigt att göra. Även om det finns publicerat namn och foto någonstans på Internet, är det inte alla som vet. Trots att alla har möjlighet att ta reda på informationen är det inte "allmänt vetande", och alltså ingenting att luta sig tillbaka på angående namnpublicering.

Det är ett evigt velande och det gäller att väga fördelar med nackdelar, sätta det allmänna intresset mot allmänintresset, offentliga personer mot privatliv och hänsyn till de anhöriga, för att kunna ligga och balansera på den prestigefyllda linjen mellan anmäld och fälld.
Spelregler för press, radio, TV Stockholm: Pressens samarbetsnämnd
Elin, MEM08

Kommentarer
Postat av: daniel

mmm. men vad tycker DU om ämnet annat att det är viktigt att vara nogrann med namnpubliceringen?

Skulle du vilja vara ARU? varför/varför inte?

Tycker du att det är rätt att sträva efter att bli anmäld?



2011-02-02 @ 15:58:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Elin Adolfsson
Media Management 08
Medier & Samhälle 7,5hp
Linnéuniversitetet
RSS 2.0