Myndigheter får inte glömma vad de är



Den 14 oktober var det dags för Eva Jönssons andra föreläsning i medierelaterad juridik, den här gången om informationsfriheten och myndigheters serviceskyldighet.

Först och främst vill jag klargöra vad som är en allmän handling. Det är en handling som är antingen förvarad och inkommen eller förvarad och upprättad. Med förvarad menas att handlingen är förvarad hos myndigheten. Eva berättade vidare att man inte har rätt till att ta del av pågående arbetsmaterial. Handlingen måste alltså vara expedierad, slutbehandlad och justerad för att den ska räknas som allmän.

Vidare berättade Eva om att en allmän handling kan vara antingen offentlig eller hemlig, och det är alltså de offentliga allmänna handlingarna allmänheten får ta del av.

Om det är en offentlig allmän handling man vill få ut av en myndighet har dessa en serviceskyldighet bestående av tre punkter som Eva tog upp. Den första berör skyldigheter enligt tryckfrihetsförordningen som i sin tur handlar om att myndigheter måste lämna ut allmän och offentlig handling omedelbart på stället och om detta inte kan ske för att uppgiftshämtaren vill vara anonym skicka en kopia av handlingen till adressen han eller hon bor på. Myndigheterna har en skyldighet att skicka denna kopia inom 24 timmar. Den andra punkten berör skyldigheter enligt offentlighets- och sekretesslag och handlar om att upplysningar ur allmänna och offentliga handlingar ska lämnas ut i den mån det inte blir något hinder för arbetet. Den tredje punkten berör skyldigheter enligt förvaltningslagen och innebär att i lämplig utsträckning lämna upplysningar, vägledning och råd om verksamheten och dessutom ska myndigheten vara tillgänglig för besök alla dagar utom helgdagar.

Dessa skyldigheter är något som ofta glöms bort inom myndigheter och inte sällan tar det betydligt längre tid att få tillgång till handlingar. En annan sak som myndigheter ofta glömmer bort är att det finns lagar och skydd kring meddelarfrihet. En anställd har meddelarfrihet och får alltså gå till medierna med information utan att få någon form av straff. Det finns ett meddelarskydd som handlar om att meddelaren, som lämnat information skriftligt eller muntligt, har rätt till att vara anonym. Det finns dock undantag för detta. Skyddet gäller nämligen inte alltid. Syftet med överlämnandet av information måste vara offentliggörande för att du ska skyddas. Detta kan alltså bli en svår tolkningsfråga då det är svårt att i efterhand se den sanna avsikten (Olsson, 2009).

Ett komplement till meddelarskyddet är efterforskningsförbudet som innebär att myndigheter inte får efterforska vem som lämnat information till medierna. Om meddelarens identitet dock är avslöjad finns ett repressalieförbud som innebär att meddelaren inte på något sätt får straffas eller hotas om någon påföljd. Dessa förbud är någonting som gäller i offentlig sektor, men inte i privat sektor. Det finns många exempel på när myndigheter inte verkar veta om att dessa skydd och förbud finns överhuvudtaget (Olsson, 2009).

Slutsatser jag kan dra utav detta är att myndigheter först och främst måste veta om att de faktiskt är myndigheter och att då finns vissa regler som måste följas, som inte gäller inom den privata sektorn. Som chef är det väldigt viktigt att vara medveten om meddelarfriheten och att det finns ett meddelarskydd, ett efterforskningsförbud och ett repressalieförbud.

Jag kan exemplifiera detta med ett fall jag läst om en person som begär ut uppgifter från en kommun och då blir tillfrågad om syftet för denna begäran (JK, 2004). Det här sker då som en spontan undran och kan tyckas vara i nyfikenhetssyfte istället för efterforskningssyfte och i sådana fall är det svårt att tolka lagen. Viktigt är dock att komma ihåg att en yttrad undran som sker spontant kan också dömas som efterforskning. Därför är det viktigt att man agerar med försiktighet angående tillrättavisanden och så vidare, då det kan ses som en inskränkning av meddelarfriheten. Ledningen måste meddela om meddelarfriheten och meddelarskyddet om spekulationer inom organisationen kommer fram. Det gäller att som ledning gripa in och förklara att det inte får efterforskas.

Överhuvudtaget tror jag att det finns ett allmänt ovetande tyvärr. Det är luddiga gränser som gör att vissa fall blir svårtolkade.
Olsson, Anders R. (2009) Yttrandefrihet & Tryckfrihet Handbok för journalister, Lund: Studentlitteratur AB

Justitiekanslern. (2004) En person som har begärt vissa upplysningar från en kommun har tillfrågats om syftet med sin begäran URL: http://www.jk.se/Beslut/Tillsynsarenden/91-02-21.aspx (2004-02-02)
Elin, MEM08

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Elin Adolfsson
Media Management 08
Medier & Samhälle 7,5hp
Linnéuniversitetet
RSS 2.0