Skandal eller "skandal"



Vår första föreläsning, 4 oktober, leddes av Sara Hamqvist som föreläste om hur vårt mediesamhälle ser ut idag, medieskandaler och moralpanik.

Sara inledde föreläsningen med att tala om hur mediesamhället ser ut idag jämfört med hur det var förr. Nu har begränsningarna för tid och rum försvunnit och det är fullt möjligt att handla på avstånd. Det finns tre olika typer av interaktion. För det första interaktion ansikte mot ansikte, för det andra medierad interaktion och för det tredje medierad kvasiinteraktion (Thompson, 2002).

Gällande den medierande kvasiinteraktionen går det att urskilja en bakre och en främre region, där den bakre står för det privata och den främre för det offentliga. I och med det nya mediesamhället med nya kanaler för att nå till allmänheten, finns risken att den bakre regionen sprids. Offentliga personer får svårt att hålla sitt privatliv för sig självt. Jag anser att det finns både bra och dåliga saker med det nya mediesamhällets sätt att sprida information. Sara berättade om synlighetens förvandling som innebär just detta. Det positiva kan vara att det är lättare att föra ut sin åsikt och få sin röst hörd i många olika sammanhang, för att nå ut till många. Däremot finns negativa konsekvenser om ”fel” information cirkulerar, det vill säga ryktesspridning. Läser man en text på en blogg eller på Facebook finns risken att mottagarna tolkar fel och med tanke på att man inte har all information skapas rykten, som i vissa fall kan vara svåra att bli av med. Det är alltså omöjligt att kontrollera hur mottagarna tar emot budskapet och vilka rykten detta kan sätta igång. Om en politiker förr i tiden skulle säga någonting som tolkades ”fel” skulle det inte bli en lika stor grej av det som om samma sak skulle hända nu. Om någon hör denna ”felsägning” läggs det med allra största sannolikhet upp på webben där alla kan ta del av informationen, eftersom den inte försvinner direkt och går att nå från i princip vart man än befinner sig.

Vidare fick vi lyssna när Sara berättade om media rapporterar skandaler eller faktiskt är de som konstruerar dem. Enligt min åsikt är media ganska bra på att överdriva ”skandaler” så att det låter värre än vad det är. Orden skandal eller chock är vanligt använt i media, och jag tycker att det verkar som om media inte riktigt ”hängt med” i ändringen av vad som anses vara okej och inte okej. Nu för tiden anses inte en ”nakenchock i TV” som en skandal. Nu för tiden är det vardagsmat. Sex i TV är inte längre något förbjudet och gränsöverskridande, utan något som de allra flesta TV-program i viss mån berör. Detta har att göra med hur gränsen mellan offentligt och privat suddats ut. Jag tycker att det verkar som om media vill få något som för allmänheten är vardagsmat att vara en skandal eller en chock, precis som det var för några år sedan, när Big Brothers sexskandal faktiskt sågs som en skandal. Enligt mig har alltså ordet ”skandal” fallit ur sin verkliga betydelse på sistone. Ordet har fått en bredare innebörd och berör även sånt som människor i allmänhet är vana vid att se nu för tiden, vilket inte är det som skandal är för mig.

Jag anser också att det är viktigt att man gör skillnad på skandaler och skandaler. Politiska skandaler som kan drabba hela samhället är en helt annan skandal än om någon visar trosorna i Melodifestivalen. Sara berättade om att skandaler kan ske såväl i TV som utanför. Därför är det rimligt att påstå att medier ibland är med och skapar skandalerna. Exempel på detta kan vara det nya programmet ”Kungarna av Tylösand” som sänds på Kanal5 och vars enda syfte verkar vara att visa ungdomar som dricker alkohol, har sex, bråkar och gör bort sig. Ytterligare exempel kan man se i skvallertidningar. I det 14e numret av Veckans NU! (2010) kan man se en bild med en undertext och rubriken ”Slagsmål om skrevet” i versaler. På bilden ser man Nicole Kidman och Faith Hill med Nicole Kidmans man Keith Urban i mitten. Undertexten lyder ”Nicole Kidman lyckas i sista sekund stoppa sångerskan Faith Hill från att greppa Nicoles make Keith Urbans skrev. Och hon gör det med ett leende på läpparna.”. Det är dock väldigt tydligt att detta inte är vad som egentligen sker på bilden. Antagligen hälsar de bara på varandra. Visserligen är väl inte detta något skandalartat men det visar ändå på hur media, i synnerhet skvallertidningar, kan vrida på sanningen för att göra det mer intressant.

Sara berättade också om något som går att jämföra med medieskandaler, nämligen moralpanik. Skillnaden från skandaler är att dessa måste kopplas till verkliga personer som hålls ansvariga för själva handlingen som ledde till skandalen. Moralpanik börjar med att någonting ses som ett hot, exempelvis svininfluensan. Jag väljer att utgå från Goode & Ben Yehodas modell, som Sara tog upp under föreläsningen, för att illustrera moralpaniken kring svininfluensan.
1. ORO - Några fall av svininfluensan har påträffats. En oro sprider sig.
2. FIENTLIGHET - En fientlighet mot influensan, media belyser problemet.
3. KONSENSUS - Man är i huvudsak överens om att hotet är på allvar.
4. OPROPORTIONALITET - Det visas en överdriven bild av antalet berörda i media. "Alla kommer drabbas, går du inte och vaccinerar dig kommer många dö".
5. OREGELBUNDENHET - Det blossar upp och många går och vaccinerar sig, och sedan lugnar det ner sig.


Thompson, John. B. (2002) Medierna Och Moderniteten Göteborg: Bokförlaget Daidalos

Palomäki, Mira. (2010) Veckans NU! Utgåva 14. Stockholm: Frida Förlag AB

Elin, MEM08

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Elin Adolfsson
Media Management 08
Medier & Samhälle 7,5hp
Linnéuniversitetet
RSS 2.0