Majkylan

Publicerat klockan 11:09:34 i: Dagbok, Familjen

Det är maj! Det är svinkallt och snöar ibland, men det är tamigtusan redan maj. Tiden går snabbt och snart är väl denna föräldraledighet förbi. Visserligen ska jag vara hemma till februari nästa år, men ändå, jag har redan varit hemma i ungefär fem månader, Alve är redan tre och en halv månad och Vera fyller snart två år. 


Det var ju ett tag sedan sist, som alltid. Jag tänker ofta att jag ju måste uppdatera min blogg, så att jag har någonting att läsa och minnas tillbaka om några år. Så nu skriver jag alltså här så att jag kan minnas vargavintern i maj 2017. 

Ofta kommer det något emellan när jag tänker skriva här. Detta något är i 99 fall av 100: barnen eller något som är direkt eller indirekt kopplat till barnen. Nu sover de för ovanlighetens skull båda två samtidigt. Tidig sovning för Vera idag, då hon minsann tyckte att det var morgon redan 05:20, när hon normalt brukar vakna någon gång mellan sju och åtta. Det beror med största sannolikhet på att hon igår kväll somnade redan innan klockan åtta, vilket absolut inte hör till vanligheterna. Det i sin tur beror på att hon bara skrapade ihop ynka 20 minuters sömn på dagen, vilket i sin tur beror på att vi var på Kolmården och det var för intressant. 

Egentligen borde jag städa, men jag är för trött. Alve höll mig vaken stora delar av natten.

Och nu vaknar han igen, så nu ska jag avsluta. Adjö. På återskrivande. Kanske i september eller så.

Tänder, mat och sömn

Publicerat klockan 11:42:00 i: Dagbok, Familjen
Det är söndag och helgen har varit allt annat än utvilande. Tandsprickningen kan få den allra mest inbitna nattugglan att trilla av pinn, lägga sig i en liten hög och be till tandgudarna om nåd.
 
I fredags hade vi besök av svärföräldrarna och vi bakade pizzor som vi dekorerade med ingredienser efter tycke och smak. Jag var ganska hungrig efter en i princip matlös dag, då jag bara ätit brödkanter från Skrotans mellismackor som lunch. Hela dagen hade dels gått åt till att försöka få i henne någon mat, eftersom hon inte är så matglad nu, och dels till att få henne att skrapa ihop lite sömn. En matlös dag är väl inte helt bra för någon, men särskilt inte för någon som borde gå upp ett par kilo efter amningsraset. Det var inte lätt att få i sig någon ordentlig pizzamiddag heller, eftersom jag och Peter fick turas om att stå böjda över spjälsängen eller bära och vagga i famnen. Vi var väl inte några vidare bra värdar, men så får det bli ibland. Visserligen fick jag ju i mig två småpizzor, vilket kanske hade räckt om jag hade ätit något tidigare på dagen, eller om jag hade varit någon annan, men jag är en väldigt hungrig människa. Åtminstone när det är pizza eller något annat gott som gäller. Däremot är jag väldigt ohungrig om det gäller pasta.
 
Igår tog jag igen den dåliga matdagen med både McDonalds till lunch (oh yes, nyttig som få) och lax med klyftpotatis till middag. Denna oregelbundenhet med maten i kombination med sömnbrist gjorde att jag senare på kvällen blev illamående. Det gav lyckligtvis med sig relativt snabbt efter lite sömn i soffan. Även inatt sov Skrotan väldigt oroligt och hon är extremt lättväckt och väldigt svårsövd. Framåt morgonen får hon oftast flytta över till vår säng och ligga bredvid mig för att kunna lägga till någon extra timme på sömnkontot. Då sover visserligen inte jag jättebra, men huvudsaken är att Skrotan får ihop lite sömn. Det är ju faktiskt i grunden hennes humör och mående som påverkar våra egna måenden och humör.
 
Jag hoppas, och tror, innerligt att det här beror på tandsprickningen och att det inte är någon mer bestående förändring i sömnvanorna.

Tredje gången

Publicerat klockan 17:17:00 i: Dagbok, Familjen
Hej för tredje gången idag! Det är inte klokt vad jag skriver här en dag som denna. Antingen beror det på att jag dricker så mycket kaffe, och att det egentligen är kaffet som skriver, eller så beror på att Skrotan tar igen mycket sömn idag så att jag har mer tid. Antagligen en mycket härlig och välkommen mix.
 
Den här fredagen startade fullkomligt värdelöst och jag var så trött och hängig efter den härjiga natten, men så lyckades jag få Skrotan att sova i hela tre timmar och tio minuter på förmiddagen. Efter mellis somnade hon lätt som en plätt igen och nu en dryg timme senare sover hon fortfarande. Det hör inte till vanligheterna, men jag antar att det beror på att hon inte fick tillräckligt med sömn inatt.
 
Peter är strax hemma och så fort han dyker upp ska jag kasta mig in i duschen. Relativt snart kommer nämligen svärföräldrarna hit på besök och middag, och därför är det hög tid att försöka tvätta bort lite trötthet.
Visa fler inlägg