Jag brukar ju inte lägga ut så många bilder på Skrotan här, åtminstone inte där man kan se hennes ansikte. Mest för att jag känner att det är lite läskigt, i och med att det är en öppen blogg. Däremot skriver jag ju en del om henne, vilket visserligen inte heller känns helt rätt alltid, men det är så svårt att utelämna. Det är ju henne mina dagar kretsar kring.
 
Ni som hängt med här ett tag vet ju att jag åtskilliga gånger funderat över lösenordsskydd, och haft bloggen låst vid ett flertal tillfällen. Ofta efter att jag skrivit något utlämnande. Vid ett ganska stort antal tillfällen har jag också raderat inlägg, eller delar av inlägg, för att jag i efterhand har tyckt att det varit för blottande och privat. Några få gånger har jag även tagit bort hela bloggen, när jag tyckte att det var för många som läste (ett problem som jag aldrig har längre). Därför finns det numera bara arkiv här sedan 2009 trots att jag egentligen bloggat sedan 2005. Tur för mig, som gillar att halvt drunkna i nostalgi, att det går att få tag på mycket ur det raderade arkivet ändå. Hur som helst, det är helt enkelt sådan jag är, och så blir det kanske även den här gången. 
 
Där jag normalt lägger ut bilder, på Facebook och Instagram, har jag ställt in så att bara mina vänner kan se. Men. Ärligt talat har jag typ tio trogna läsare här, varav säkert minst hälften är familj. Några fler ibland, när jag delat något inlägg på Facebook, men då är det ju rimligtvis mina vänner därifrån. Så nu bjuder jag på två bilder ändå, för att jag helt enkelt inte kan motstå att dela dem här. För att jag tittar på dem flera gånger och blir helt överväldigande lycklig över att den här tjejen är min dotter.
Som jag älskar dig, Skrotan.
#1 - - Mamma:

Sötungen💕💕

Svar: Ja, hon är en riktig liten sötskrota.
Elin Adolfsson

#2 - - Sofia:

Världens sötaste lilla Trollunge. Ska bli så kul att ses snart!! Xx

Svar: Ja, det ska bli jättekul att äntligen ses! Hoppas våra små håller sig friska den här gången! <3
Elin Adolfsson