Fast i skogen

Publicerat i: Dagbok, Familjen
I torsdags kastrerades och ID-märktes vår minsting Fuji, dessutom fick hon andra dosen av grundvaccinationen. Veterinären sa att hon nu måste hålla sig inomhus i en vecka, vilket hon är mycket missnöjd med. Kattluckan är därför tillfälligt igenbommad, till alla katternas förtvivlan. De andra katterna får ju visserligen fortfarande bli utsläppta, men det är ju inte lika fritt som det brukar. Fuji har dock blivit en mästare på att bryta sig ut genom kattluckan ändå, trots att den är låst och att det dessutom står två pallar framför luckan.
 
I fredags var det egentligen tänkt att vi skulle bege oss till Motala för kräftskiva. Men Skrotan vaknade förkyld och vid närmare eftertanke är det ju inte särskilt bra att lämna en nykastrerad katt ensam. Så kräftskivan blev hitflyttad istället och mamma, pappa, Ida och Rossar kom hit istället. Det var fint med lite augustikänsla i februari.
 
Det här inlägget var egentligen tänkt att publiceras redan i fredags, men så blev det uppenbarligen inte. Nu har jag korrigerat texten ovan lite, så att den ska passa bättre.
 
Vi letar ny bil. Vår fullkomligt värdelösa franska skitbil, Citroën C5, har kastat in handduken alltför många gånger och står nu bara och kostar pengar. Nu är vi ute efter en bättre ersättare och tills vi hittar en att köpa är jag fast ute i skogen. Inget ont mot att bo här ute i skogen, men att vara fast här utan möjlighet att åka in till stan, det gör mig galen.
 
Nu är det alltså måndag kväll och Skrotan sover. Dagen har varit lugn och solen har till och med tittat fram och spridit lite vårkänslor i Norrhult. Då känns det genast lite bättre att vara fast i skogen. Jag ville visa Skrotan några djur och vi begav oss ut på en promenad med barnvagnen. Vi har ju både alpackor, får, hästar, kor, katter, hundar och en hel hög med hjortar som grannar här, så chansen att se några djur på en promenad är ju rätt hög. Men icke sa Nicke, inga djur såg vi. I vagnen blev det istället tråkigt och gnälligt och jag knatade på i raskt tempo för att ta mig hem.
#1 - - Anonym:

Trevligt med augustikänsla minsann och gott med kräftor!

Hoppas ni ser några djur nästa gång. Alternativt får ni spana från vardagsrumsfönstret på hjortarna!

#2 - - Mamma:

Djuren har väl inte kommit ut på vårbetet än. Hoppas ni snart hittar en bra bil!!

Svar: Nej, inte kossorna eller fåren kanske. Men alpackorna brukar vara ute året runt, och när vi var på väg tillbaka såg jag att de minsann bara hade gömt sig och vägrat visa sig nära vägen. Hästar brukar ju vara ute även på vintern också, men det var minsann ingen där.
Elin Adolfsson