Uppenbarligen är det fortfarande människor som går in här och läser då och då. Mer på sistone, vilket jag antar beror på att dagen för beräknad födsel närmar sig. Bäst att jag uppdaterar så att ni får något att läsa. (Så att jag får något att kunna gå tillbaka till om några år och vara nostalgisk över).
 
Nu är jag i vecka 37, dag 36+3. Det betyder att det är 24 dagar kvar till beräknad födsel, men bara 4 ynka dagar kvar tills graviditeten räknas som fullgången och det är okej för bebisen att komma ut (alltså 37+0). Sen om ytterligare en vecka är det "inom tiden för beräknat", det vill säga den tiden som är två veckor innan och två veckor efter beräknad födsel-datumet. Så bebisen kan ju egentligen dyka upp när som helst. Försöker att tänka att jag kommer att gå över tiden dock, eftersom de allra flesta förstföderskor gör det och både mamma och mormor gjort det. Jag har gissat på att hon inte kommer ut förrän 29 juni. På sistone har jag dock läst på diverse ställen att det kan vara pappans gener som spelar in här, och att jag kan ta efter svärmors graviditetstid snarare än min mammas. Hon födde alla tre barn ett par veckor för tidigt, så vi får väl se.
 
I måndags var vi hos barnmorskan sist och då var SF-måttet 30, för litet för tiden men enligt vår kurva. Bebisen var dessutom fixerad och låg väldigt långt ner i bäckenet. Jag har försökt att googla på vad det kan innebära, men överallt står det bara att "bebisen kommer när den är redo". Jaaa jaaa, bebisen kommer när den är redo och det är ingen idé att spekulera mer i det. Men jag längtar så fruktansvärt efter att lära känna Groddon i min mage och min kropp gör ont både när jag rör mig och när jag inte rört mig på ett tag. Bebisen sparkar mig i revbenen och knölar som bäst när jag egentligen bör sova. Det börjar bli rätt tröttsamt att vara gravid. Det här med att "njuta av sista tiden med magen" känns spontant ganska svårt. Det är knepigt att njuta över att inte kunna klä på sig kläder utan att få ont och att inte kunna duscha utan att bli extremt andfådd.
 
Sist jag skrev här var ju bebisen så gott som ifatt i tillväxten, men det verkar såhär i efterhand att bero på felmätningar. De två senaste mätningarna har legat på -27% och -30% och hon verkar alltså följa sin ursprungliga tillväxtkurva snarare än att hon spurtat ifatt. Skönt att hon följer sin kurva i alla fall. På måndag är det dags för ytterligare ett ultraljud med tillväxtmätning och flödeskontroll kompletterat med CTG-kurva. Så länge hon inte rasat i tillväxt mer än tio procentenheter sedan sista mätningen så kommer nog inga åtgärder vidtas. Om flödet från moderkakan genom navelsträngen fungerar bra och hon rör sig livligt i magen har hon det bättre i livmodern så länge det går.
 
Annars håller vi mest på att packa här hemma. Den 10 juni, tre dagar innan lilltjejen är beräknad, är det ju dags att flytta till vårt hus. Allt på en och samma gång. Vår bil är inlämnad också, för att dieselspridaren läcker ut på motorn så att den börjar ryka. Lyckligtvis fick vi just reda på att det felet omfattas av konsumentköplagen och företaget vi köpte bilen begagnat av står för de reparationskostnaderna. Vilken lättnad! Man blir inte direkt rik av att skaffa barn, särskilt inte i samband med husköp.
 
Vi längtar efter dig, Groddon.
#1 - - Peter:

Inte många dagar kvar nu, sen är hon välkommen ut när hon känner för det, vår käre lille Groddon!

Det är verkligen så att allt händer samtidigt; barn, hus, bil. Spännade tider vi lever i :D

#2 - - Mamma:

Dagarna går fort tycker jag. Låter bra med bilen !

#3 - - Sof:

Spännandeeee! Du ser alldeles fabulous ut Elin, men förstar att det börjar bli tungt med magen :) Största lycka till med flytt och allt nu. Kram

#4 - - Malin:

Vad snygg du är, Elin! Och vad spännande med allt som händer nu, heja heja! :)