Första natten avklarad och det blev inte mycket sömn alls. Tankarna for runt i huvudet på mig, okända röster pratade stundtals i korridoren utanför mitt rum och min blodprovsport i handen kliar och stramar. Jag är ändå glad att jag fått ett enkelrum och att Peter har fått sova över. Nu är han på jobbet, snart är det dags för läkarronden och då får jag antagligen veta mer vad som väntar under dagen. Hoppas att det är okej att Peter sover över fler nätter, även om det blir dyrare. Blir jag kvar här för länge är det ju klart ohållbart rent ekonomiskt, men vill helst inte vara ensam om kvällar och nätter nu i början. Håll en tumme eller två för att jag blir hemskickad med ordinerad vila hemma istället snart.
#1 - - Sara:

Håller båda tummarna. :)

#2 - - iidaalinnea.blogg.se:

Man vänjer sig med alla röster å de obekväma sängarna.
Vi får hålla tummarna att du får åka hem snart!:-)

#3 - - Mamma:

Jag håller alla tummar jag kan. Hoppas du får komma hem snart!😃