Andra natten här sov jag bättre. Igår fick vi även veta att Peters medvistelse här inte kostar något för att jag inte fött barnet än, annars skulle hans övernattning kosta 250:-/natt. Skönt att slippa tänka på det i alla fall. Då kan vi fortsätta spela plump om kvällarna.
 
Igår gjordes en till CTG-kurva och det var svårt att hitta vår lilla bebis som rörde sig en hel del i magen och inte riktigt ville ligga still för att undersökas. Efter mycket om och men lyckades barnmorskan lokalisera det lilla pickande hjärtat och jag fick hjälpa till genom att hålla fast CTG-plupparna.
 
Dagen fortskred med fostervattenprov i ett rum med en överläkare, två läkare (varav åtminstone den ena var specialistläkare) och två undersköterskor. Full publik och bebisen skötte sig fint. Det gjorde lite ont när de stack in nålen i magen och livmodern och när de sög ut 10ml vatten. Jag fick titta på ultraljudsskärmen samtidigt och det var lite spännande att se nålen i mig bredvid bebisens ena fot. Allt gick bra och jag har inte ännu fått några biverkningar, mer än eventuellt lite sammandragningar precis efteråt.
 
Överläkaren och specialistläkaren tittade igenom ultraljudet lite snabbt och konstaterade båda att allt såg normalt ut och inte tydde på någon avvikelse. Man vet ju dock inte innan svaren på fostervattenprovet kommer tillbaka, vilket kunde ske imorgon. Hoppas det så att jag slipper vänta längre. Den här väntan är överlag väldigt jobbig. Ovissheten. På fostervattenprovet får vi det också svart på vitt vad det är för kön på vår Groddon. Barnmorskan på rutinultraljudet i januari sa att det med största sannolikhet var en liten tjej, och att hon aldrig haft fel tidigare. Igår sa dock specialistläkaren att hon inte var så säker på det, men poängterade samtidigt att barnmorskor har mer erfarenhet av att se det. Vi får väl se helt enkelt. Huvudsaken är att bebisen är frisk, och är den inte det är huvudsaken att bebisen inte är alltför sjuk så att vi får träffa vårt hjärta. Något annat vill jag inte gärna tänka på.
 
Ännu kunde de inte svara på hur länge jag blir kvar här men förhoppningsvis får jag snart åka hem och vara sjukskriven där istället. Först ska de få svar på vissa prover, prata ihop sig och lägga ihop en plan för när jag ska tillbaka på undersökningar och mer tester. 
 
Tillbaka på mitt rum fick jag ännu en kortisonspruta för bebisens lungmognad och det var inte särskilt skönt den gången heller. Blodprover om reumatiska sjukdomar togs också, eftersom det går i släkten och tydligen kan vara en faktor som påverkar tillväxten.
 
När Peter kom tillbaka från jobbet fick vi skriva på papper om deltagande i en studie för hjärtutveckling på tillväxthämmade barn. En bra möjlighet till fler och mer ingående undersökningar med specialister på området.
 
Min infart i handen kliar och jag hoppas jag snart blir av med den. Nu ligger jag och gör CTG-kurva för tredje dagen och även om bebisens hjärtljud var lite svåra att hitta (alltid en stor rädsla när barnmorskan inte hittar hjärtljuden i början) så är det lättare att få en kurva utan glapp idag.
 
Idag hoppas jag på mer information och kanske lite svar på prover som tagits. Någon gång under förmiddagen kommer läkarna att ronda här, och då hoppas jag på en hög med positiva besked.
 
Maten man får här är egentligen ett kapitel för sig. Skulle jag inte vara gravid och tvinga i mig mat för bebisens skull, skulle jag antagligen inte få i mig så mycket näring. Alls. Längtar hem till all annan mat. Den här maten får skolmat att glänsa.
 
Jag märker för övrigt ett visst ökat intresse för min blogg på sistone, vilket ju kanske är fullkomligt förståeligt. Jag skulle också tycka att inläggning på sjukhus är mer intressant att läsa om än min kaffekonsumtion och andra vardagligheter. Det gör det åtminstone lite roligare att skriva. Många vänner och bekanta har hört av sig och frågat hur allt är, vilket jag uppskattar något enormt när jag ligger här och tankarna maler runt i huvudet. På vissa håll är det dock totalt tyst. Spännande.
#1 - - Ulla:

Tänker på er Elin! Hoppas att allt går som det ska och att bebben tar igen sig i slutet 😊. Kramar

#2 - - Peter:

Noll kronor är mycket billigare än 500 kr som du försökte få mig att tro där ett tag!
Skulle verkligen kännas skönt att få ett snabbt svar nu.
Intressant att få reda på om groddtjejen är en groddpojk.:)

Kommer ikväll och förlänger min vinstrad på plump!

#3 - - ida:

Barnmorskan som aldrig hade haft fel tidigare kanske får ta att lägga till en prick i statistiken om det nu visar sig att hon har fel.

Kan inte peter smugla in lite godare mat till dig.

#4 - - Mamma:

Ja maten på sjukhus är ett eget kapitel. Tummarna hålls fortfarande. Vi kommer ikväll o hälsar på.