Positiva besked och babynest

Publicerat klockan 15:53:00 i: Dagbok
Igår var det dags för ultraljud igen och vad jag trodde bara skulle vara en flödeskontroll var också en tillväxtkoll. Med glada besked dessutom! Nu visade det sig att vår bebis bara låg på -15,6%, och det är ju en attans förändring mot -36% för två veckor sedan. Hon har verkligen spurtat och verkar växa så att det knakar. Jag fick, på grund av min egen oro, också göra en nytt blodprov för att kolla blodstatus och CRP för att bekräfta att allt ser bra ut. Det känns så väldigt skönt att vår bebis äntligen fattat galoppen om att tillväxt är en ytterst nödvändig sak att ägna sig åt i magen. Flödena i navelsträng, hjärta och hjärna såg också bra ut, så det var med lättare steg jag gick ut från sjukhuset.
 
Framåt kvällen åkte jag och Peter i vår nyinköpta familjebil Citroën C5 till en tygaffär och sedan vidare till familjen i Motala. Jag skulle nämligen sy ett babynest till vår lilla tjej. Det blev ett fint grått tyg med vita moln på, och ett grönt kantband till. Det var knöligt och bökigt och jag yttrade meningen "det går inte" ett antal gånger, men med stor hjälp av framför allt mamma gick det tillslut! Och fint blev det. Av tyget som var kvar knixade mamma ihop två kuddar också.
Idag är det den 24:e mars vilket innebär att jag är i vecka 29 (28+2) och har 81 dagar kvar till beräknad födsel. Det betyder också att det är exakt två månader kvar till vecka 37+0, då bebisen räknas som fullgången i magen. Det är också exakt två månader till jag och Peter firar 2 år tillsammans. Idag har vi alltså varit ett par i 1 år och 10 månader, vilket snarare känns som ungefär 3 år och 10 månader.
 
Nu ska jag vackla mig in i duschen och senare får vi besök av två vänner och deras femmånadersbebis.

Utskriven

Publicerat klockan 12:53:00 i: Dagbok
Ultraljudet i måndags gick bra. Vår lilla tjej hade växt på sig lite, och var bara -26% tillväxthämmad. Flödena såg också bra ut vilket ledde till att jag, efter en CTG-kurva, blev formellt utskriven från sjukhuset och inte bara fick åka hem på permis. Det kändes lättande att höra att bebisens får näring och växer i alla fall. Nu ska jag dit igen på måndag för nytt ultraljud med flödeskontroll och måndagen efter det igen för tillväxtkontroll. Sen tänker jag mig att det fortsätter på det viset fram till förlossningen, om tillväxten fortsätter i rätt riktning och flödena är bra.
 
Sedan dess har jag i alla fall inte gjort särskilt mycket mer än att vara typiskt sjukskriven på hemmaplan. Fast så typiskt sjukskriven är jag kanske inte. Jag är ju faktiskt inte sjuk. Det är knepigt det där med att vara sjukskriven trots att det inte är JAG som är sjuk, utan bebisen i magen som måste tas om hand och kräver att jag tar det lugnt.
 
Hur som helst, nu sitter jag vid köksbordet och knaprar på ett äpple. Peter har precis varit hemma en sväng och ätit lunch. Jag tog en längre sovmorgon imorse och åt därför en sen frukost, så jag skjuter på min lunch lite till.
 
Jag är idag i vecka 28 (27+4), och det innebär att det idag är 72 dagar tills graviditeten räknas som fullgången och 86 dagar till beräknad födsel. Det går fortare än man tror det här. Innan jag blev gravid tänkte jag alltid att "man har ju nio månader på sig att vänja sig", men jag har ju fortfarande inte alls förstått att vi ska få en bebis. Det är så stort att det är ogreppbart på alla sätt och vis. Men ändå, lilla Groddon, som vi längtar efter dig.

Dags för ultraljud

Publicerat klockan 09:46:14 i: Dagbok
Helgen förbi och jag sitter i min soffa och har precis ätit frukost. Om en stund ska jag bege mig mot bussen för att åka in till sjukhuset. Idag väntas nämligen ultraljud igen och jag tror och hoppas att det både blir tillväxtkontroll och flödesmätningar. Peter är iväg och besiktigar vårt nyköpta hus och mycket händer samtidigt som vanligt.
 
I lördags var det dags för CTG-kurva och det såg bra ut, trots att lilltjejen är knepig att hitta allt som oftast. Det känns väldigt skönt att ha känt hennes sparkar innan man åker dit, annars blir väntan på hjärtljuden oändlig. Efter att kurvan var godkänd av läkare fick jag permis igen till samma tid nästa dag. Vi styrde bilen mot Motala för att umgås med familjen och inte behöva tänka på annat än att vila och ta det lugnt. Det bjöds på grillat och på kvällen tittade vi på något så spännande som Melodifestivalen innan vi åkte hem igen.
 
Igår var det alltså söndag och efter ytterligare en bra CTG-kurva på Special-BB fick vi åka hem. På eftermiddagen fick vi besök av svärföräldrarna som hade mig sig mat som knixades ihop och avnjöts.
 
Jag hoppas innerligt att ultraljudet idag har positiva nyheter att komma med. Det lilla pyret lever ju där inne i alla fall, det har jag känt.
Visa fler inlägg