Jag har så mycket känslor i mig att det borde vara lätt att skriva ner några här, men det går inte. Jag skriver, suddar, skriver, suddar... Så håller jag på. Summan av kardemumman är i alla fall att jag trivs ypperligt bra i bebisbubblan och är världens lyckligaste att det var just hon som låg i min mage. Har dock väldigt svårt att koppla ihop henne med Groddon, som vi ju kallade henne när hon låg i magen. Det här är ju ingen Groddon överhuvudtaget. Det här är ju Vera. En liten person med en personlighet som utvecklas och syns mer för varje dag som går. Hon är mer och mer vaken och med, och så bestämd med vad hon vill och inte vill. Ibland känns det som om jag ska gå sönder i småbitar när hon är ledsen eller spricka av glädje när hon tittar på mig.
 
Det var det hela. Nu ska jag fortsätta sippa på mitt varma(!!) kaffe (oerhört tacksam för termosmuggar och mikrovågsugnar nu för tiden), se på nya avsnitt av Orange is the new black och titta på mitt hjärta som för tillfället sover bredvid mig.
#1 - - Peter:

Nej vår Groddon är det ju inte, lilla Vera: småtrött, bestämd och otroligt söt.

Hoppas kaffet smakar bra idag, snart hemma igen så vi kan titta tillsammans på henne!

#2 - - Mamma:

Njut av bebistiden den är snart borta! Vi kommer imorgon o tittar till Vera också!❤️😃