Känslostormar

Publicerat i: Dagbok
Det är svårt att inte gå vilse i en känslostorm ibland. Det är många känslor som blandas och det är aldrig särskilt långt avstånd mellan känslorna, även om det rör sig om stora kontraster och raka motsatser. Det är som om allting nu för tiden trängs ihop på en betydligt mindre yta, platsen för känslor krympt och alla murar har raserats.
 
Hur som helst kan det bli ytterst tröttsamt ibland.
 
Tröttsamt är även handledarutbildning som vi nyss kom hem ifrån, att gå upp om morgnarna när jag inte sovit ordentligt på natten och att det är fruktansvärt långt kvar tills det är vår. Väldigt lyckligt är dock att jag idag kände något tydligare röra sig i min mage, som om någon trampade lite lätt på mig inifrån. Tänk att något så litet och overkligt kan göra mig så glad.
#1 - - Mamma:

Det är mycket på gång nu alltså! Viktigt med sömnen😴, är handledarutbildningen klar?

#2 - - Peter:

Tycker hon ska trampa lite så att jag kan få känna också! Inte så att det gör ont förstås!

Nu kan du snart köra runt på mig, eleven min!