Ännu har inga kräftor inmundigats, och inte lär det väl bli några heller. Skrotan slog hål på de planerna när hon bestämde sig för att vakna, som vanligt efter en halvtimme, klockan 21:45. 
 
Sen dess har vi turats om att stå bredvid spjälsängen och vyssat, klappat och sjungit. Till slut fick jag gå lite med henne i famnen så att hon skulle lugna sig, och sen gick det äntligen att lägga ner henne så att hon kunde somna i sängen.
 
Nu har klockan alltså passerat midnatt och vi fick alltså kriga i ungefär två timmar och tjugo minuter.
 
Under den halvtimmen hon sov hann vi i all fall klä granen. Eventuellt borde vi ha prioriterat att äta då, men det är lätt att vara efterklok.
 
I julklapp önskar jag mig att amningsavvänjningen går smidigare, att få sova i minst fem timmar i sträck och en fungerande kaffebryggare.
#1 - - Peter:

Hoppas verkligen att hon blir bättre snart igen på att sövas om!