Det är en bäck, ingen å

Publicerat klockan 16:31:00 i: Dagbok
Regnet öser ner utanför och jag är glad att jag klarade av mitt ärende på stan tidigare idag. Resten av dagen känner jag att jag vill hålla mig inomhus så mycket det bara går. Nu sovs det minsann i vagnen och jag har hunnit med att äta en sen lunch, klunka i mig lite kaffe och nu skriva några rader här. Inte klokt vad lyxigt!
 
Ikväll kommer min mamma, pappa och syster hit och äter mat. Extra bra att snörpan sover gott nu, så att hon kan vara vaken utan att vara övertrött när vi får besök.
 
Angående mitt resongemang i förra inlägget, hur man egentligen menar att man ska ta sig över ån i ordspråket "ropa inte hej förrän du är över ån". För det första verkar det inte vara ÅN, utan BÄCKEN. Då kanske det är rimligt att kunna hoppa över. Jag har ju alltid tänkt att man hoppar på ett gäng hala stenar över ån. Alla de gånger jag gått och tänkt på det här, förstår ni. Jag frågade Peter och han tänker att man sitter i en båt och ror över. Då undrar jag ju lite smått vad det är för en übervärdelös stackars människa som är så kass på att ro att det skulle vara någon svårighet att ta sig över med livet i behåll?
 
Hur som helst - det var ju BÄCKEN. Kanske till och med Tinnerbäcken? Och då kan man ju bara ta ett par kliv över, utan minsta problem. Vilken bäck det rör kanske varierar beroende på svårigheten i problemet man står inför dock, och är det en helt galen bäck - mer som en fors med vattenfall och sådant - då kanske det till och med är knixigt att ro över. 
 
Ännu ett blogginlägg om absolut ingenting egentligen. Känns skönt att veta att jag fortfarande kan skriva rätt många ord trots att jag inte har något intressant att berätta. Nu ska jag klunka vidare på mitt kaffe och snart är det nog någon som vaknar i vagnen.
 
Jag älskar förresten mitt nya typsnitt. Det var det hela.

Hoppa eller simma över ån

Publicerat klockan 12:48:00 i: Dagbok
Egentligen hade jag tänkt skriva ett inlägg här om hur jag tycker att det är att bo mitt ute i ingenstans, som vi ju har gjort i två och en halv månad. En sömnlös natt när jag låg och vred och vände mig, fram och tillbaka i sängen, funderade jag på det, men nu hittar jag helt enkelt inte orden. Jag får återkomma med ett sådant inlägg när orden hittat tillbaka så att jag kan uttrycka mig på rätt sätt. Svårt att fånga en känsla när jag inte har någonting att fånga den med, nämligen.
 
Det är tisdag och jag sitter i soffan och smuttar på en kaffe. Smuttar kanske är fel ord. Bälgar i mig, kanske är ett mer korrekt uttryck. Det gäller att passa på medan snörpan är nöjd på egen hand. Nu ligger hon i vagnen och jag hade tänkt att hon skulle sova en stund. Det verkar dock som att det enbart är jag som tänker i de banorna, trots att det visst var någon som gäspade värre och värst när vi gick omkring i huset och tittade på tavlor, kylskåpsmagneter och andra saker med mönster på.
 
Vi har köpt ny bäddning till vagnen, grön med vita elefanter på, och det verkar onekligen vara en hit. Inte lika tråkigt att ligga i vagnen längre, men än är det väl egentligen för tidigt att ropa hej. Det ska man ju inte göra innan man är över ån, och vi har just doppat tårna. Frågan är om man i ordspråket tänker sig att man ska simma över ån eller hoppa över den. Jag har väl egentligen alltid tänkt att man hoppar över och inte ska ropa hej innan man ser att man faktiskt kommer över utan att ramla i, men det verkar väl egentligen mest rimligt att man simmar över en å.
 
Hur som helst, nu hinner jag inte utveckla det här väldigt viktiga resonemanget för nu gnölades det från vagnen och nu har jag en bebis som ammar i min famn istället.

Snart är det höst

Publicerat klockan 17:23:00 i: Dagbok
För två och en halv vecka sedan fyllde jag 26 år, och i måndags var det Peters tur att fylla år, 29. Vi firade oss med släktkalas på min dag och som vanligt när det är min födelsedag bjöd vädergudarna på solsken.
 
Solsken har det blivit mycket av nu i augusti när de flesta har börjat jobba igen efter semestern. Jag tycker att dock att det är himla härligt med lite sommar nu. I augusti känns värmen lite mer behaglig, även om jag trots allt förbannar solen ibland när den är extra påträngande. I skuggan trivs både jag och Vera dock.
 
Nu sover snörpan efter mycket om och men i vagnen. Trots att jag körde till Berg och tog en liten promenad med vagnen tidigare idag ville hon inte sova mer än högst en kvart i sträck. I Berg hämtade jag ut en klänning som jag mest troligt ska ha när vi ska på bröllop första helgen i september. Nu fattas bara en slips till Peter, eventuellt ett par skor till mig och en liten klänning till Vera. Kanske inte så bara egentligen, men det känns som att vi har klarat av det svåraste köpet, en passande amningsklänning. Eventuellt behöver jag köpa någon klänning till. Den yngsta i familjen ser ibland till att vissa ombyten behövs.
 
Snart är det äntligen september, min absoluta favoritmånad. I september förra året blev jag minsann gravid med världens bästa Vera. Det känns helt galet att det snart gått ett år, även om det samtidigt känns väldigt länge sedan.
Visa fler inlägg