Sköra trådar

Publicerat klockan 14:15:59 i: Dagbok
Jag måste ju hålla hårt i de här sköra trådarna nu och inte tappa greppet om det mer frekventa uppdaterande som jag, och ett väldigt begränsat antal till, vill ha. Som så många gånger förr går jag i tankar om lösenordsskydd men försöker påminna mig själv med hur det alltid bara håller i sig i någon dag och sedan tas bort. Jag får fortsätta försöka balansera på linjen om vad som är vettigt såväl som intressant att skriva. Eller ta bort den intressanta delen helt, det går ju det också. Det är åt det hållet det brukar falla.
 
Helgen spenderade jag och Peter i Motala tillsammans med mamma, pappa, min syster och hennes pojkvän.
 
Fredagen var stundtals lite ledsam. Min halvsyster, som jag visserligen aldrig träffat men ändå haft en hel del kontakt med de senaste två åren och någonstans ändå planerade att träffa i framtiden, begravdes. Vi var inte där, men hade skickat blommor och det ägnades en del tid åt att tänka på det och prata om det. Jag saknar henne trots att jag aldrig träffat henne, en märklig känsla som kantas av en overklighetskänsla som är svår att sätta fingret på och definiera. Det är ett skört liv.
 
På lördagen var det som om sommaren bestämt sig för att komma åter och dagen tillbringades på trädgården med foto, kubb och fotbollsduttning. Jag ska visa några utav bilderna vid något senare tillfälle. Dagen avrundades sedan på absolut bästa sätt med kräftskiva där jag åt överlägset mest kräftor som vanligt.
 
Jag vill inte att det här ska bli en sådan blogg där allt jag gör beskrivs i detalj. Därför tänker jag hoppa över att berätta om min söndag. Tji fick ni och snart är det mat.
Jag lovade att jag skulle skriva här igår. Något jag beviserligen inte gjorde ändå. Men som hon säger, den där Melissa Horn, "att lova för mycket, är som att inte lova något alls". Visserligen ett alldeles värdelöst uttryck, eftersom jag någonstans ändå tycker att man får skylla sig själv när man lovat något. Inte mer om det nu.
 
Idag är det fredag och vi ska alldeles strax bege oss hemåt Motala. Där ska hela helgen spenderas och det ska bli väldigt trevligt och skönt. Imorgon väntas det dessutom kräftskiva med familjen, och det finns få saker i livet som kan göra bra saker bättre likt kräftor kan. Jag är nästan i upplösningstillstånd vid tanken på kräftberget.
 
I förrgår var jag och Peter ute på en äng vid Tinnerö eklandskap och jag fotade i kvällsljus. Nu har jag fyllt på vår bildbank med oförskämt glada bilder. Min 25-årspresent, AF-S NIKKOR 24-85mm F/3.5-4.5G ED VR, var jag mycket glad över att få testa gränserna på. Fotohumöret har definitivt slagit till, hösten till ära, och jag planerar att ta med kameran ut på en sväng även i helgen.
Jag ska försöka greppa tag i, och hålla fast, fotohumöret den här gången. Så att det här kan gå från en sparsamt uppdaterad textblogg, till en mer frekvent uppdaterad fotoblogg.

Jag vill se löven byta färg igen

Publicerat klockan 18:41:22 i: Dagbok
Det är september. En av mina favoritmånader. Kanske den absolut bästa. Därför har jag höga förväntningar på den här månaden. I fredags när mamma var på middag och övernattningsbesök här kom jag fram till att mitt optimala år bara skulle växla mellan maj, juni, september och december hela tiden. Det är väl en väldigt oviktig tanke egentligen. Det går ju ändå inte att ändra på. Egentligen är det väl bra som det är, så att man uppskattar det goda som ännu lite godare.
 
Nu är jag precis hemkommen från en veckohandling på Ica Maxi. Peter fixar pizzadeg, jag äter en banan och livet är gott. Det vankas alltså hembakad pizza ikväll och jag kan inte tänka mig något bättre sätt att börja september med. Om en liten stund är det partiledardebatt också. Det ska jag se, även om jag antagligen mest kommer att sitta grymta och muttra arga ord från soffan. Det är inte bara löven jag vill ska byta färg den här månaden.
 
Nu ska jag gå och sno åt mig en puss och läsa det sista ur "Femtio nyanser av frihet".
Visa fler inlägg