Happyhappy-torsdag

Publicerat klockan 17:43:49 i: Dagbok
Igår besökte jag, i sällskap av Etel, för första gången det relativt nya köpcentrat här i stan. Det första jag förundrades över var att namnet inte står någonstans på byggnaden. Ostrategiskt. Det andra jag förundrades över var att de för en gångs skull lyckats göra tillräckligt snabba ingångssnurrar. Då blev jag lite lycklig. Kort därefter förundrades jag över hur nytt allt såg ut. Inte så förunderligt egentligen, eftersom det faktiskt är nytt. Efter en stund där inne gladdes jag över att de lyckats knöka in så många skoaffärer. Helhetsintrycket av allt är ändå positivt. Även om inte fiket var det mysigaste jag besökt var ändå den varma chokladen varm, kladdkakan kladdig och grädden gräddig. Jag är nog inte helt omöjlig att locka dit fler gånger.

Idag har jag lunchat på stan med Sofia. Vi åt lyxlunch i form av filé black and white med kaffe till efterrätt. Det var gott och det var trevligt. Efter ett väldigt billigt inköp av en mysig halsduk och en ännu mysigare mössa var happyhappy-känslan ett faktum. Torsdag. Fint. Det firade jag med shopping på systemet. Med två tunga lila påsar pölsade jag mig mot bussen hem. Nu är kylen fylld av diverse mirakeldrycker och två stora IKEAkassar smutstvätt är efter fyra maskintvättar tumlandes i tumlare. Ikväll kommer Filip hit, imorgon är det dags för Backyard Babies-konsert och jag tippar på en förbannat fin helg.

Att pendla

Publicerat klockan 21:21:42 i: Dagbok
Idag har jag pendlat. Jag har dels pendlat mellan att vara trött, väldigt trött och i princip sovande. Dels pendlat mellan glad, mindre glad och överlycklig. Pendlingen börjar övergå till någon form av konstant dimma där jag inte riktigt vet vad jag känner. Huvudsaken är väl att jag vet hur man loggar in på blogg.se, så att jag kan skriva lite. Organisera tankar, känslor och diverse humörlägen. Stanna pendlingen för en stund. Pausa.

Det är ändå relativt lyckliga pendlingslägen en dag som denna. Trots att det är happykiller-tisdag. Eller, det skulle ha varit happykiller-tisdag om jag hade varit 16 år och gått i ettan på gymnasiet. Nu är det egentligen bara en vanlig tisdag. Det var fyra år sedan jag var 16 år. Fyra år sedan jag gick i ettan. Fyra hela år sedan jag, enligt min noga detaljerade dagbok, var "halvt nere i" människan jag blev tillsammans med för mindre än tre månader sen. Det är nog därför håller mig till att pendla genom lycklighetsskalan. Det är fint.

En liten ettan-ordlista:
Happykiller-tisdag - Innebar att tisdagarna var tråkiga som attan för att jag hade en så kallad "datafri dag" och därför inte fick prata med diverse trevliga människor på MSN. Och alla vet ju att MSN är livet.
Happy-onsdag - Innebar att alla onsdagar bjöd på en väldigt trevlig stund varje 21:00-22:00. Det var Lost.
Happyhappy-torsdag - Det bästa på veckan! Jag slutade relativt tidigt i ettan och dessutom hade jag en 2 timmar och 20 minuter lång håltimma innan min franskalektion. Man vet aldrig vem man träffar på under en så lång paus i skolan.

Det börjar på M och slutar på ILLENCOLIN

Publicerat klockan 13:25:56 i: Dagbok
Jag kan inte riktigt acceptera att ha något som någon annan skrivit längst upp i min blogg. Därför måste jag skriva. Så vad ska jag skriva om? Den ständiga frågan.

Jo, idag ska jag skriva om något som är väldigt fint. Något som lyser upp min för tillfället ganska sönderstressade vardag. Något som alltid får mig på bra humör. Det börjar på M och slutar på illencolin.

Jag föreslår att ni lyssnar samtidigt som ni läser.

Så vad skriver man om Millencolin då? Jag har varit helt nere i dessa fyra Örebrograbbar sedan jag gick i 6:an. Det är ganska många år det. Man skulle kunna tro att jag skulle tröttnat.

Den 22 oktober 2005 skjutsade mamma och Ida upp mig, Johanna och Line till Fryshuset i Örebro. Det var dags för konsert på hemmaplan. Jag kan fortfarande tänka tillbaka på den kvällen och få tårar i ögonen för att det var så fint. För det var det. Fint som attan. Introt till Kemp spelades i vad jag tyckte var i en evighet innan Nikola Sarcevic, Erik Ohlsson, Mathias Färm och Fredrik Larzon entrade scenen. Åh. Och när allt släcktes ner, utom en liten liten spotlight som lyste upp Nikola och hans akustiska gitarr. THE BALLAD. Jag hittar inga ord. Det finns inga ord i världen som rättvist kan förklara känslan.

Den 29 juli 2006 var det dags igen. Where The Action Is, Folkets Park, Linköping. Jag såg Mathias Färm bakom scenen, vilket ledde till att jag i princip missade hela föregående konsert. Därefter var det dags för Millencolins tur. Glad tjej.

Den 12 april 2008, Fryshuset, Örebro. Igen. Fint. Jag behöver inte förklara mer.

Den 5 december 2008 var Millencolin på besök på Palace i Kalmar. Jag flyttade exakt den dagen och kunde därför inte närvara. Jag är fortfarande arg.

Jag hoppas det är dags snart igen. En liten trevlig konsert. Bara för mig. Typ. Tills dess får jag nöja mig med att titta på mina fyra plancher, lyssna på mina åtta skivor och mina singlar, titta på min DVD, mysa i mina fyra t-shirts och fundera på om jag inte ska investera i ett par Millencolinskor. Nej då, inte besatt. Inte ett dugg.




Det var allt.
Visa fler inlägg