Kaffefilosofier

Publicerat klockan 15:08:47 i: Dagbok
Diska kan man göra när man är död. Dricka kaffe bör man, annars dör man. Och det vill man inte för då måste man diska.

Känner mig lite halvgroggy av kaffe. Då vet man att man druckigt en lagom stor mängd. Kaffebryggaren är dock inte tom än. Jag är fattig och kan inte låta kaffet gå till spillo. Mer kaffe till mig. Kaffe. Kaffe. Kaffe.

Det är inte ens jag som skriver nu. Det är kaffet. Det är alltså inte mig ni ska tacka för det här utomordentligt genomarbetade blogginlägg. Tacka Zoégas Intenzo.

En glad tjej

Publicerat klockan 13:56:52 i: Dagbok
Jag är så väldigt lycklig idag. När jag gick in på webmailen hade jag fått ett mail från kursansvarige i Marknadsföring. Han hade suttit uppe till midnatt och rättat tentor, så att jag kunde få mitt resultat snabbt. Det var ett fint resultat. Jag visade min uppskattning genom ett tack-mail. Skrev säkert tack alldeles för många gånger för att det ska ens snudda på att vara normalt, men glad var jag.

"Roligt att du uppskattar det och än en gång grattis till ett utmärkt resultat.
Lycka till på kursen som du så välförtjänt får börja idag!
Hans"


VG 9! Jag är glad. Nu ska jag fira med kaffe. Tack Hans, du gjorde min dag!

Minnen från en varmare tid

Publicerat klockan 15:39:16 i: Dagbok

Bara för att jag inte har någonting annat för mig. Och för att jag längtar till sommaren. Kan efter genomsökning av gamla skivor med bilder konstatera att min barndomsvän är ganska söt. Men han måste definitivt öva på att fokusera med kameran, så att min puss-pose inte blir förjävla suddig.

Och Filip, nu förväntar jag mig en jävligt bra kommentar nedan. Det tog tid att göra dessa fina kollage i Paint nämligen. Annars säger jag upp vår 20-åriga vänskap. Direkt. Puss.

Och nu förväntar jag mig en ännu bättre kommentar. För nu har jag fipplat med det här inlägget i så mycket som en och en halv livstid. Skrivit för lite, skrivit för mycket, blottat min själ, avslöjat hemligheter, tagit bort hemligheter, undrat vad det hade spelat för roll, inte vågat utmana ödet, suddat, skrivit mer...

Om ni hade uppdaterat min bloggsida en gång i minuten hade ni både fått reda på att den 4 december 2005 skrev jag dessa ord i min dagbok:

...och att jag den 22 februari 2010 fortfarande är förbannat kär i honom.

Och om ni någon gång reagerar på att jag är löjligt glad ibland, så kan ni be om att få läsa lite i min gamla dagbok. Svaret står ganska klart där. Det finns en lång handskriven MSN-konversation som inte misslyckats med att få mig att le någonsin. Jag bjöd på en del av den i det här inlägget förut. Ångrade mig, så som jag alltid gör.

Visa fler inlägg