"Oh, yeah, there's my favorite leaf!"

Publicerat klockan 22:39:59 i: Dagbok

Det är väldigt få saker i livet som jag fastnar för, stannar vid och inte tröttnar på. En av dessa saker är TV-programmet Lost. Sedan 2004 har jag följt avsnitt efter avsnitt och köpt säsong efter säsong. Dessa säsongsboxar har jag sett så många gånger att jag kan replikerna. "Men det kan väl inte vara spännande att se på allt en gång till?", sägs det. Men visst är det spännande. Det är ju Lost, vilket betyder att det alltid finns något samband man har missat att lägga märke till, hur många gånger man än har sett det.

Den senaste timmen har jag spenderat klickandes omkring på Internet för att läsa om Lost. Förlorat mig i andras spekulationer om hur allting ligger till och kommer att sluta. I början av nästa år sänds den sjätte och sista säsongen. Jag är en aning kluven vad det gäller det här. Å ena sidan vill jag att det ska fortsätta i all evighet, medan jag å andra sidan inte vill att det ska fortsätta så länge att det tappar kvalitet. Om Lost skulle fortsätta mycket längre skulle det förlora fler tittare och inte ha råd att göra något slut överhuvudtaget, och det vore ju synd.

Alla som inte har sett Lost, eller som slutade titta efter någon säsong, jag tycker lite synd om er. För det är fint det där Lost. Och invecklat, inte att förglömma. Men ack så fint.

Jag är medveten om att det här blogginlägget snuddar på besatthet från min sida. Jag försökte hålla det så kort som möjligt men skulle egentligen kunna ha en hel blogg om bara Lost. Jag drar nog min gräns här dock. Tur för er.

4 8 15 16 23 42. Godnatt. Imorgon börjar min hösttermin.

Visa fler inlägg