Jag har sovit dåligt igen. Har vaknat vid flertalet tillfällen och känt mig betydligt mer pigg än jag borde. Ändå känner jag mig trött nu när jag stigit upp. Idag har jag dock inte tid att vara trött. Det är mycket som står på agendan idag. Inte en lugn stund, skulle man kunna påstå.

Igår gick vi till sängs innan midnatt. Wallander - Hämnden på det och avslutningsvis Spotify ur mina hörlurar. Det var en väldigt lugn fredagskväll. Idag blir det en väldigt lugn lördag. Ja, om man bortser från allt skit som måste fixas alltså. Inte en lugn stund, men ändå alldeles för lugnt. Så att säga. Jag längtar till en vanlig helg, utan packning och flyttstädning. En vanlig hederlig helg. Det kan ju omöjligt vara för mycket begärt.

Idag är det fredag och liksom de flesta dagarna nu för tiden ska denna dag tillägnas flytten. Det ska städas och det ska packas. Fönstrena ska tvättas, spisen skrubbas och garderoberna torkas ur. Förhoppningsvis ska vi idag äntligen sälja vår soffa och våra utemöbler.

Jag har sovit oroligt inatt. Legat vaken och vänt mig fram och tillbaka så att lakanet blivit skrynkligt. Det är stressigt att flytta, ska jag säga er. Lägg till några ofärdiga inlämningsuppgifter till det, och stressfaktorn är ett oundvikligt faktum. Nästa gång jag flyttar ska jag kosta på mig en flyttstädningsfirma. Det blir nemas problemas, då kommer jag ju vara rik som ett troll.

Det var väl allt jag ville ha sagt. Allt är upp-och-ner och ingenting på sin plats. Inte ens det jag drömmer om.

Jag som var en så flitig skribent här bara för några dagar sedan har nu tappat lusten helt. Jag tror att det beror på förra inläggets deprimerande statistik. Eller så beror det på att jag har tusen andra saker att göra. Det närmar ju sig onekligen. Drygt en vecka kvar. Idag har vi spacklat igen några hål i väggen. I övrigt har vi hunnit med att organisera garderober, välja ut kläder till de resterande dagarna och packa ner resten. Vi använder bara oss av ett köksskåp och har man otur ligger allt man behöver i diskmaskinen eller redan är nedpackat. Vi har lagt ut saker på blocket som vi hoppas på att få sålt innan flyttlasset går och letar nya möbler som passar bättre på nya stället. Tiden springer, skulle man kunna säga. Imorgon är det måndag och en vecka kvar till nästa måndag. Rimligtvis.

Nu tänkte jag erkänna för allmänheten hur mitt liv ser ut under de perioder jag kommer på att jag vill pilla i koden till min blogg eller webbdesigna överlag. Jag kan sitta i flera timmar och ändra småsaker fram och tillbaka. Och besöka min blogg för att jämföra. Uppenbarligen så ofta som 577 gånger på en dag. Dessutom är det här min startsida. Det var den bittra sanningen om mitt liv, det. Dessutom visar det ju sig att det inte är någon som tittar på de ändringar jag gjort ändå. Vad är grejen med den extremt låga blå kurvan? Vad är det för fel på er? Det är ju jättemysigt här.

Att springa är ingen större hit. Att springa i kallt januariregn är verkligen ingen hit. Efter att jag kommit tillbaka in blev vädret dock ännu värre, så jag ska väl vara glad över att jag slapp snöblandat ösregn. Det räckte med kallt duggregn för att det skulle vara otrevligt. Den enda del jag frös om var dock min panna. Men ni förstår grejen, antar jag. Annars kan jag ta det igen, för att jag gillar att nämna att jag var ute och hurtade. Att springa i regn är inte kul. Att springa i kallt regn är ännu värre. Att springa överhuvudtaget är ingenting som står särskilt högt på min lista över saker att pyssla med. Ändå gör jag det, frivilligt. Det är inte klokt vad min självdisciplin beter sig.

Nu har jag i alla fall värmt min panna med en varm dusch, även om resten av kroppen skulle uppskattat lite lägre duschtemperatur. Hur som helst, nu sitter jag här vid köksbordet, känner mig duktig och inväntar den ljuvliga träningsvärken.

Förresten gjorde jag, liksom förra gången, situps, armhävningar och höga upphop när jag kom innanför dörren också. Några fler än 20 stycken av varje blev det. Det var tänkt att jag skulle göra 20 stycken. Sen gjorde jag några till för att vara säker på att jag inte tappat bort mig i räkningen. Att jag någonsin blev säker är väl en smärre överdrift, jag fick mer eller mindre tvinga mig själv att sluta. Ett sätt att använda tvångstankar till något bra.

Det gör jag ju visserligen hela tiden. Jag ser ju till att huset inte brinner ner av en glömd spisplatta, att maten inte ruttnar om kylskåpet eller frysen lämnats öppna och att det inte blir översvämning på grund av vattenkranar som glömts på. Dessutom är det ju definitivt min förtjänst att det inte blivit inbrott här än. Vet ju att tjuvarna lurar runt hörnen, men här lämnas inga olåsta lägenheter till sitt öde. Så det så.

Det vore ju dessutom ganska hemskt om jag råkade göra 19, menar jag. Och överhuvudtaget ganska rimligt att jag skulle råka tappa bort mig när jag räknade högt för mig själv hela tiden. Det kändes ändå oerhört vettigt att vara på den säkra sidan.

Det var ett jädra skryt på mig, ja. Ville ju bara berätta att jag varit ute och sprungit. Förstår ni det nu då? SPRUNGIT! Som den hurtbulle jag är.

Igår kväll var Grete och Chrillon här och vi spelade Alias och Med andra ord. Det var ett mycket trevligt lillördagsmys. När de åkt hem tittade jag och Filip på Wallander - Afrikanen. Det är meningen att vi ska titta igenom alla Wallander-filmer i ordning. De flesta har jag redan sett, både en och två gånger, men inte alls lika många gånger som jag sett Beck.

Idag är det alltså torsdag och jag har försökt skapa en smula klarhet i vad det är tänkt att jag ska göra med March & Smith's research framework och The Socrates article. Amen det låter ju jätteroligt och sådär.

Nu ska jag ut och springa en sväng. Det ni!

Har precis skrivit av 2359 ord från en PowerPoint-presentation i ett Word-dokument. Det tog sin lilla tid, men nu har jag i alla fall skapat en startpunkt i uppgiften. Någonstans att börja. Jag ska dock inte börja på riktigt idag. Någon måtta får det vara. Nu ska jag göra mig något att äta, dricka lite mer kaffe och kanske ta en svängom med dammsugaren. Ikväll kommer världens bästa Grete och Chrillon hit.

Jag skrev visst ingenting här igår. Jag deltog i Skypesamtal om den digitala klyftan och sedan gjorde jag inte mycket vettigt överhuvudtaget resten av dagen. Jag läste i en gammal blogg och förundrades över hur annorlunda allt var på den tiden. Som alltid när man tittar tillbaka i tiden, kan jag tycka.

Idag är det bara två veckor kvar till inflyttning i nya lägenheten och städbesiktning av den här. Förhoppningsvis får vi tillgång till den nya redan på måndagen, vilket gör att det är ännu närmare. Plötsligt känns det som om det är tusen saker som ska göras och som om tiden är knapp. Eller så är det bara jag som vill att det ska vara så.

Idag har jag tänkt att strukturera upp studier som finns kvar att ta tag i, för att få en bild av hur mycket effektiv tid det handlar om på ett ungefär. Jag börjar se ljuset i tunneln och min plan inte ha någonting som hänger efter mig när februari tar sin början. Nu är det ju till största del grupparbeten det handlar om, men det ska nog inte vara några problem. Två av tre är gott och väl påbörjade och den tredje är inte alls särskilt omfattande, inbillar jag mig. Enbart en enskild uppgift har jag kvar att göra. Den är dock ganska omfattande, så det är bara till att sätta fart. Det är mycket att sätta sig in i. Någonting som heter "The socrates article" kan omöjligt vara roligt.

Det blev sent inatt eftersom Filip skulle skriva klart sin hemtenta. Jag satt uppe som sällskap vid köksbordet, mest för att störa lugnet genom att självgott skratta åt mina finurliga blogginlägg bakåt i arkivet. Hur som helst, detta ledde till att jag var trött imorse och tog en alldeles för lång sovmorgon.

Idag var det tänkt att ett Skypemöte skulle hållas för att arbeta vidare med ett grupparbete. Det blev dock framskjutet till morgondagen, vilket betyder att jag har mer tid att göra onödigheter idag. Det är möjligt att det skulle kunna finnas andra viktigheter att företa mig, men jag anser mig ändå ganska värd en liten lugn stund med en av mina två nya pocketböcker som inhandlades igår. Det har ju varit en ganska studiefylld helg, trots allt. Jag köpte två böcker av Carin Hjulström. Dels hennes debutroman Finns inte på kartan och dels den fristående uppföljaren Hitta vilse. Tror att det händer lagom lite i de böckerna för att jag ska tycka om dem. Inget fart och fläng och inga avancerade tankebanor.

Jag hade en tanke om att gå till sängs tidigt och vända tillbaka dygnet en gnutta. Det visade sig dock vara fullkomligt omöjligt och jag fastnade i studier. Så nu sitter jag här vid köksbordet, med en liter mjölk och en lika pluggande sambo, mitt i natten och försöker anse mig vara färdig med dagens göromål och viktigheter. Jag kan ju i alla fall trösta med att det är vettiga saker jag pysslar med om natten. Inget knussel.

För övrigt har jag om möjligt ännu mer träningsvärk nu.

Det där med att hurta upp livet några smulor känns inte riktigt lika självklart idag, om jag ska vara ärlig. Jag har träningsvärken från helvetet och kan nästan inte hitta en enda kroppsdel det inte smärtar i när jag rör mig. Herre min lilla get vad otränad jag är. Det ter sig dock gaska uppenbart att detta är någonting jag måste ta tag i. När träningsvärken släppt greppet.

Det verkar tämligen omöjligt att sluta pilla i koden. Det här känns ju inte hälsosamt någonstans. Efter allt omdesignande hit och dit har jag varit inne här så många gånger att jag givetvis tröttnat på det gröna. Därav det marinblå. Med tanke på att det är min favoritfärg, och dessutom har varit det ett bra tag, är det kanske möjligt att jag inte tröttnar riktigt lika fort den här gången. I andra fall får jag väl ändra till blodröd, vilken är min andra favoritfärg. Efter det kanske jag tröttnat på hela huvuddesignen, och då har det färgproblemet löst sig. Tills vidare, blått alltså.

Mitt i natten också. Vi tog tillfället i akt att studera, leka med kod och bråka med Wallander - Byfånen som inte ville fungera. Nu verkar den hoppat igång dock. Får se hur långt vi pallar med att se innan vi slocknar.

Min blogg utökas ständigt och nu har jag även kopplat ihop den med min Twitter. Min blogg utformas mer och mer till en liten Elin-plattform. Det är ju inte klokt vad mysigt. Snart är det här den enda sidan man behöver besöka.

Vi tog en paus i pluggkvadraten, drog på oss träningskläder och begav oss ut på en springrunda i Bulltofta rekreationsområde. Nu känner jag dock mer än någonsin att jag behöver rekreation. Herre min lilla get vad kämpigt det var. Det blev någon sorts intervallträning där vi joggade och gick om vartannat. Jag ska alldeles strax hoppa in i duschen och sen ska jag känna mig överstolt över det faktum att jag både har studerat och sprungit idag.

Planen är att jag ska få bättre kondition och starkare muskler. Mest för att jag är hypokondrisk och inbillar mig att jag annars kommer dö av något så jätteonödigt som att mitt hjärta inte orkar slå mer och fullkomligt ger upp över minsta ansträngning utöver det vanliga. Alla sätt att dö på känns väl onödiga, men det här kanske jag i alla fall kan påverka. Jag vill tro att jag kan det i alla fall. Någon gång i livet vill jag ju föda barn, till exempel. Då vill jag ju inte stryka med på kuppen, så att säga. Därför tycker jag att det låter som en god plan att hurta upp livet en smula eller två.